Herr talman! Jag vill inleda med att, som mina kollegor, redan nu önska alla en trevlig sommar. Det är en speciell känsla att stå och debattera budgeten. Vi är oftast bland de sista ut här. Riksdagen har redan ett slags sommarlovskaraktär när vi ger oss upp i talarstolen med dessa allvarliga diskussioner om både siffror och värderingar.

Jag vill än en gång tacka både finansutskottets personal och våra kollegor för ett mycket fint riksdagsår. Vi har debatterat hårt. Ibland har vi samarbetat väl. Ett stort tack!

Innan jag går in på den egentliga debatten vill jag även säga några ord om situationen i Ukraina, där det i dag finns mycket stora behov. Det finns en anledning till att fokus nu riktas mot konflikten i Mellanöstern och bomberna som regnar över människor där, men vi får inte till något pris glömma bort att ännu fler bomber faktiskt fortfarande regnar över Ukraina. Man är i akut behov av stöd från Europa och inte minst stöd från Sverige här och nu. Sverige har tredubblat hjälpen till Ukraina, och vi både kan och bör leda utvecklingen för att stärka Ukraina i ett läge där vi fruktar att president Donald Trump och den amerikanska administrationen inte ger det stöd som behövs för att Ukraina ska kunna vinna kriget. Putin ska inte belönas för sin blodiga aggression.

Jag går nu över till budgetpropositionen och själva budgetdebatten och kommer för Centerpartiets räkning att hålla fokus på frågor som tyvärr har fått ganska lite utrymme hittills i den här budgetdebatten: arbetslösheten och vad som är lösningen på arbetslösheten, nämligen att skapa jobb i växande företag.

Sverige är såklart ett fantastiskt land med stora resurser, högt välstånd och företag som erövrar världen även när nationalister och protektionister i olika länder lägger krokben för dem. Men vi är också ett land i arbetslöshetskris. Arbetslösheten är 8,7 procent. En halv miljon är arbetslösa – 513 000 personer.

Många har lyft fram livsöden här i dag, och det har varit mycket fint att lyssna på. Jag vill bidra till det genom att vi funderar på siffran 513 000 och alla människoöden bakom siffran. Så många är på undantag. 55-plussare – som det så fint heter; jag är själv en sådan numera – som förlorar jobbet efter en ganska lång karriär är för första gången på många, många år på grund av den väldigt höga arbetslösheten inte längre säkra på att snabbt få ett annat jobb. Det är en helt ny situation för väldigt många människor i vårt land. Många, många unga får inte den start i livet som de behöver, något som tyvärr är alldeles för återkommande i Sverige. Barn som till skillnad från sina skolkamrater inte ser sina föräldrar gå till jobbet på morgonen oroar sig och känner tyngden av detta.

Människor är nu arbetslösa längre och har svårare att komma tillbaka än förut. Vad gör det med hundratusentals människor? Vad gör det med grogrunden för kriminaliteten i vårt land? Vad gör det med utsatta människor i våra utsatta områden? Vad gör det med statens intäkter till välfärden, herr talman, när vi i stället för att få inbetalt tiotals miljarder från människor som går till arbetet får betala ut tiotals miljarder i bidrag?

Det går inte längre att ignorera arbetslöshetskrisen i Sverige. Det går inte att slå ned blicken, titta bort och inte prata om detta mer i en sådan här debatt. Dessutom är de sociala och regionala klyftorna stora. I vissa delar av landet är det en enorm brist på människor, medan det i stora delar av landet råder hög arbetslöshet och enorm utsatthet.

Arbetslösheten är nu en av västvärldens högsta. Ta in detta – inte bara en av Europas högsta utan västvärldens högsta! Arbetslösheten har stigit mycket stadigt och tydligt under de här två och ett halvt åren. Det råkar vara en speciell politisk tajmning, men det är också ett faktum att arbetslösheten under den här regeringen har stigit med långt över 100 000 personer medan den har fallit under samma period i resten av västvärlden.

Sverige ligger alltså 3 procentenheter, hundratusentals människor, över genomsnittet bland OECD-länderna. I länder som Nederländerna och till och med i USA under Trump är arbetslösheten hälften av vad den är i Sverige. Det här går inte att förklara bort!

Ännu allvarligare är detta eftersom vi vet vad det är som på riktigt ger resultat när det gäller att bekämpa en sådan här arbetslöshetskris. Vi i Centerpartiet är kanske tjatiga som ofta upprepar detta, men det är genom att små och växande företag, de som skapar fyra fem jobb, får möjligheten att vara motorn i svensk ekonomi som vi kan besegra den här arbetslöshetskrisen. Det behövs förändring! Vi måste stå upp här i kammaren, i svensk politik, för företagande, kreativitet, jobbskapande och entreprenörskap och tro på dynamiken och tillväxten i samhället igen.

Vi i Centerpartiet vill vara konkreta. Regeringen har nu gång efter annan sagt att man står upp för jobb och tillväxt. Men det är lite grann som berättelsen om Mäster Skräddare som ska sy en rock åt sin uppdragsgivare. Första gången kommer han tillbaka och säger att det bidde ingen rock. Och det bidde heller ingen riktig tillväxt eller arbetslöshetspolitik, utan i stället bestämde man sig för att det här är väldigt praktiskt: Vi kan höja kostnaderna och ta bort de sänkta arbetsgivaravgifterna för att anställa unga i små företag, och vi kan ta bort det sänkta sjuklöneansvaret. Det blir alltså ingen rock den här gången, men det kanske blir ett par byxor nästa gång, för nu kommer vi att tillsätta en tillväxtkommission.

I berättelsen säger sedan skräddaren att det bidde tyvärr inga byxor heller. Och Tillväxtkommissionen kommer med en massa rekommendationer, men man gjorde inte speciellt mycket av det. Det bidde en liten vante.

Men vanten då, Mäster Skräddare? Nu är det ju ändå kris i världsekonomin, något som också har nämnts av föregående talare. Våra företag har svårt att anställa, och de tyngsta prognosmakarna har sänkt tillväxtprognoserna med en halv procentenhet. Krisen står för dörren. Efter två år av stigande arbetslöshet och ökade problem är det väl tid att agera i stället för att höja kostnaderna?

Nej, då kommer man i budgeten tillbaka med en liten tumme. Det har knappt nämnts av någon i debatten. Det är en väldigt fin tumme. Det är ett höjt rotavdrag. Jag tycker jättemycket om det, men det bidde likväl bara en tumme.

Här vill vi i Centerpartiet göra en kursändring. Det är dags att sänka kostnaderna för att anställa. Det är dags att minska krånglet för svenska företag.

Det är dags att satsa fullt ut på kompetenshöjande åtgärder hela vägen. Det är allt från en tuff och hjärtlig integration av dem som inte har svenskan så att de får en jobbsvenska som de kan visa så att de intensivt kan komma in i samhället och hela vägen till att vi sänker arbetsgivaravgifterna med 16 miljarder kronor upp till medianlönen på 35 600 kronor och dessutom för de tio första anställda så att de små företagen kan växa. Vi måste börja göra något åt den här krisen.

Vi i Centerpartiet står också för en grön tillväxt. Det handlar om att sänka elskatten för att få upp mer vindkraft och göra det möjligt för vanligt folk att köpa gröna bilar.

Vi står för att göra något i stället för att bara prata om landsbygden. Vi har nu stora klyftor i välfärd, skola, vård och omsorg mellan stad och land i vårt land. Vi vill investera fullt ut i landsbygden under nästa period med 50 miljarder kronor så att vi sätter pengar bakom orden och verkligen prioriterar landsbygden.

För att få resurser till detta och få igång tillväxten måste vi komma åt arbetslösheten. Därför, herr talman, är det dags att vi tar arbetslöshetskrisen på allvar och gör det som konkret gör skillnad.

Det handlar om att sänka kostnaderna för företagen, att minska krånglet, att öka kompetensinsatserna och att få ned arbetslösheten till anständiga nivåer igen. Därmed yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation mot regeringens förslag.