Herr talman! Man får börja med att tacka för att Liberalerna, som första partiet ut, har stöttat Vänsterpartiet i regering! Hoppas att Liberalerna kommer in i riksdagen efter valet, för då vet man i alla fall några som trycker på den gröna knappen. Vi har ju bestämt oss för att vi ska ingå i regeringen, så det här är jag mycket glad för.

Sverige är skörare än på länge. Långt borta är den jämlikhetsanda och sammanhållning som har präglat vårt land historiskt. Det vi diskuterar i dag är vilken inriktning den ekonomiska politiken ska ha de kommande åren, och tyvärr fortsätter regeringen på den inslagna vägen, som sliter isär snarare än för oss samman. Jag beklagar det. Sverige skulle må så mycket bättre om vi gjorde annorlunda.

Vi i Vänsterpartiet gör tvärtom. I vårt budgetförslag ryms både höjt barnbidrag och höjt bostadsbidrag. I den här akuta kostnadskrisen vill vi dubbla barnbidragen och bostadsbidragen i sommar. Alla barn ska ha rätt till en sommar utan oro för föräldrarnas ekonomi. Det har Sverige råd med. Men vad gör regeringen, utöver det här med att återgå till den tid då man prutade i butiken? Jo, de drar undan mattan – det sista halmstrået som barnfamiljerna hade – och sänker bostadsbidraget för många människor.

Herr talman! Jag gick i samma klass som Sandvikdirektörens dotter i slutet av 80-talet. Hennes pappa var direktör på det företag där min morfar jobbade på verkstadsgolvet. Vi brukade leka med våra kaniner ihop.

Det dröjde länge innan jag förstod att hennes mamma var hemmafru, för jag visste inte ens att det fanns vuxna som inte arbetade. Bullarna var i och för sig goda, och det fanns många sorters kakor. De bodde centralt i en stor villa, och vi bodde i hus i Klangberget. Pappa jobbade på Konsum och mamma på förskolan. Slamret från ett av Sveriges största fabriksområden lät spännande på natten. Kontorsbyggnaderna fanns intill – vuxendagiset, som min morfar brukade kalla ingenjörernas arbetsplats eftersom de fick rita på arbetstid. Han är död nu, så jag får be om ursäkt å hans vägnar.

Herr talman! Allt var inte bättre förr, men vi höll ihop bättre. Min mormors höfter kollapsade efter att hon städat kontorslokaler i många år. Min farfars händer skakade lika mycket som vägmaskinen han arbetade vid, och farmors händer var krökta av åren på tvätten. De bodde i Ockelbo och tog sig sällan utanför kommunens gränser. I min familj åkte vi med mamma och pappa på husvagnssemester till Orsa camping.

Sandvikdirektörens dotter och hennes familj hade säkert mycket mer spännande semestrar. Vi hade lite jämfört med dem, men ändå kunde hon och jag mötas, se varandra och överbrygga de hinder som våra bakgrunder gett oss.

Herr talman! I dag möts vi inte längre i samma klass. Skolsystemet är trasigt, och klassamhället är mer segregerat. Sverige har på många sätt gått från att vara ett modernt land i framkant till att vara ett land som verkar gå bakåt i tiden.

Den som jobbar och sliter i dag får inte den respekt den förtjänar; det blir alldeles tydligt med den fördelningsprofil som regeringen och Sverigedemokraterna har haft under sina år vid makten. Några barn tar studenten och går vidare till universitet medan andra knappt får möjlighet att lära sig läsa och skriva. Den som tar hand om våra barn och äldre får minst betalt och sämst villkor trots att deras arbete är helt oundgängligt för att samhället ska fungera.

I dag verkar makthavarna tro att svensk bnp byggs av pr-konsulter och börsklippare – det verkar finnas många just börsklippare inne i Regeringskansliet – och inte av skiftjobbande industriarbetare. Det ska löna sig att arbeta, säger högerpartierna och riktar sedan sina skattesänkningar till den som har över 65 000 i månadslön. Skattebidrag till altaner i Danderyd och Lidingö ska fixa hela byggkraschen. Jorden är platt, och grisar kan flyga.

Herr talman! Omvärlden har sällan varit så skakig som nu. Vi har ett fortsatt krig i vårt närområde efter Rysslands olagliga invasion av Ukraina. När många föräldrar i Sverige nu får en välförtjänt ledighet ihop med sina barn får ukrainska föräldrar lämna sina barn för att försvara sitt land och allas vår frihet i krig.

Krigets fasor är svåra att föreställa sig för oss som är uppväxta här i Sverige. Men vi har ett ansvar att försöka – vi får aldrig blunda. Därför gör det mig bedrövad att regeringen, trots att det bokstavligen handlar om liv och död, inte utgår från vad som faktiskt händer. Barn dör i Gaza när Sverige stoppar biståndet till UNRWA. Biståndet används som en bricka i ett spel, och debatten blir till ett spektakel, i stället för att regeringen tar sitt ansvar och agerar. Är det så här vi ska ha det? Är det detta som ska vara Sverige nu?

Herr talman! När världen utanför gungar behöver Sverige byggas starkare. Motståndskraft och sammanhållning bygger på att vi ser varandra, förstår varandra och litar på varandra. Sverige är trygghetssystem, arbete och tillväxt, höga berg och djupa dalar. Vi har tidigare lyckats bygga världens mest jämlika land där vi kunde se oss själva i varandra, och vi kan göra det igen. Det är ett Sverige som är värt att försvara.

Ett lands styrka och motståndskraft kan mätas i hur stark samhällsgemenskapen är och i om medborgarna kan lita på att de som är valda att styra landet också drar sitt strå till stacken. För ett starkt totalförsvar duger det inte att enbart bygga militäranläggningar, även om det är viktigt. Finns det ingen som kan vårda befolkningen hjälper det inte att ha all ammunition i världen. Om vi inte kan lita på järnvägen här i Sverige ens i fredstider blir det förstås svårt i kris- och krigstider. Om människor inte har råd att bo och ställa mat på bordet åt sina barn skadas tilliten till det gemensamma. De styrande måste sörja för sin befolkning. Det är så man skapar tillit och förtroende.

Herr talman! Bakom siffrorna, tjafset, signalpolitiken, utspelen och teatern på presskonferenserna och i partiledardebatterna finns den verklighet som medborgarna har lämnats att hantera.

Det handlar om den ensamstående mamman Caroline, som själv får hoppa över att äta för att hennes barn ska kunna få mat.

Det handlar om barn som berövas hela sin barndom, trots enastående kämpande föräldrar, bara för att vi politiker inte gör jobbet.

Det handlar om Annamarie, som får låna pengar av sina barn för att ha råd med hyran som pensionär.

Det handlar om Bassam, som får höra att han inte hör hemma här men som trots det tar pendeltåget in till stan varje dag för att servera kaffe åt stockholmarna på kaféet där han jobbar. Kvällarna ägnar han åt juridikstudier.

Vilka är då de samhällsproblem som regeringen verkar prioritera allra högst? Är det att stoppa gängen från att sko sig på välfärden? Vill man vidta åtgärder mot en kollapsad tillväxt, skyhög arbetslöshet och dyra matpriser? Nej, det är framför allt två stora samhällsproblem som regeringen har valt att engagera sig mot: Slotteriet och nu senast också Palmecentret. Socialdemokraterna har riggat hela systemet för biståndspengarna, säger Sveriges biståndsminister, och jag har inte sett så mycket glöd i hans ögon sedan han tillträdde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken

Det slutar dock inte där. Det verkar inte finnas så mycket att göra, utan regeringen håller presskonferens. Vi har också hört här i dag om ett annat partis partikongress. Man börjar fundera på om de är medlemmar. Det blir den första frågan. Är de dubbelanslutna? Men det som landar absolut tyngst hos mig är frågan om de inte har något annat att göra än att sitta på SVT Forum och följa andra partiers tråkiga kongresser.

Regeringens oro stannar inte vid det största oppositionspartiet – nej, nej! Hela den svenska oppositionen skakar känsliga moderata ministrar. Om de tar över kommer de att släppa ut alla bovar ur finkan, tror man. De kommer att dra ur kontakten och stänga ned kärnkraftverken. Gränserna kommer att stå vidöppna, och i Regeringskansliet kommer alla att sitta och sjunga Kumbaya, säger man och höjer ett varningens finger.

Herr talman! Statsminister Ulf Kristersson verkar vakna varenda dag och komma på: Just ja – det är ju jag som är statsminister! Det kan inte bara vara jag som kommer att tänka på den där gamla sketchen i Hassan. Är det du eller jag som låter? Är det ni eller vi som regerar?

Sverige förtjänar bättre än det här. Oppositionen måste vara bättre, samlas för att ta Sverige i en ny riktning och se till att politik blir på riktigt igen. Vi måste visa att vi håller vad vi lovar, för så här kan vi inte ha det.

I dag kommer regeringens och Sverigedemokraternas budget av allt att döma att gå igenom. Det är en ekonomisk politik som inte tar Sverige framåt när det gäller omställningen, tillväxten eller jobben och som lämnar medborgarna att klara sig helt själva i kristider.

Vänsterpartiets budget, med breda satsningar på välfärden, omställningen och totalförsvaret, hade gjort skillnad för jobben och tillväxten. Billigare mediciner, barnbidrag och bostadsbidrag hade gjort nytta och fört oss närmare varandra. Jag hoppas och tror att vi efter valet 2026 kommer att kunna genomföra just sådana reformer, som på riktigt gör skillnad i människors vardag.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

(Applåder)