Herr talman! Jag skulle ha mardrömmar – ja, nu kommer det tack och lov aldrig att ske, men om det skulle ske – om Janine Alm Ericson och Miljöpartiet skulle springa runt och göra klimatinvesteringar med lånade pengar. Jag skulle ligga sömnlös. Jag tänker att vi väl då skulle köpa Northvolt med lånade pengar, antar jag. Vi ser ju hur det här går. Vi ser ju hur bubblan spricker, inte sant?

Man kan säga: ”Jo, vi står bakom det finanspolitiska ramverket, men vi vill ha underskott i stället för balansmål. Vi vill ha ett annat skuldankare.” Men balansmålet och skuldankaret är ju ramverket, herr talman. Man kan inte bryta ut saker och säga: ”Vi står bakom det här, men vi ska ta bort allt som är essensen i det – men vi står ändå bakom det och ersätter det med någonting annat.”

Om man medvetet och aktivt driver en politik för underskott, om man vill öka statsskulden och om man vill låna pengar för allt det man behöver göra står man inte bakom det finanspolitiska ramverket. Jag är helt säker på, herr talman, att det i slutändan kommer att leda till högre inflation.

Notan ska alltid betalas. Så är det. Man ska inte tro att lösningen på lång sikt kan vara att låna sig till saker och ting. Notan ska alltid betalas. Det märkte vi inte minst med den ekonomiska politik som vi förde under pandemin, herr talman, när vi var tvungna att hjälpa hushåll, företag, föreningsliv och allt vad det var. Vi drev staten med ganska stora underskott. Notan kom ju, inte sant? Notan kom i form av högre inflation. Jag står nog alltså knappast ensam på den sidan.

Ja, herregud – en stor del av den proposition vi pratar om nu är en konjunkturåtgärd. Rotavdraget är kanske det mest tydliga i just den här budgeten. Det handlar om att hjälpa en sektor – en näring – som har det väldigt svårt.

Jag hinner inte säga något mer.