Herr talman! Jag hade tänkt ställa sådana frågor till Oscar Sjöstedt som vi brukar ställa i sådana här debatter: varför Sverigedemokraterna insisterar på att höja kostnaderna med 16 miljarder för småföretagen för att anställa i ett läge där dessa har extremt svårt att anställa, i synnerhet i vissa delar av landet, och det är rekordhög arbetslöshet med en halv miljon arbetslösa och varför man höjer kostnaderna när priserna redan har blivit så höga och därmed bidrar till att minska människors köpkraft.

Men ibland finns det någonting annat som tar över, herr talman, även i sådana här debatter. I den här debatten är det att höra uttryck som tvångsblandning av människor i Sverige från talarstolen och att knappt någon här reagerar – att knappt någon tycker att det är ovärdigt att prata om människor i vårt land på det sättet. Och det är att man under ett helt anförande beskriver stora delar av vår befolkning som en belastning – människor som går till arbetet, som kämpar för att vara en del av det svenska samhället och som utgör en stor andel av våra sjuksköterskor, våra läkare och våra arbetare.

Dessutom refererar man till en rapport på ett helt felaktigt vis, för vad den visar är precis just detta: att de människor som kommer till vårt land eller är i vårt land och kommer i arbete och kommer ur arbetslöshet är till stor nytta för vår ekonomi och för vår utveckling.

Om man stänger människor ute från arbetsmarknaden, vare sig de är födda här eller inte, är det naturligtvis inte ett plus för statskassan och ekonomin. Men det har inte med den människosynen att göra.

(Applåder)