Fru talman! Stort tack till Nadja Awad och övriga ledamöter för möjligheten att få debattera och diskutera de här mycket viktiga frågorna! Jag vill verkligen understryka att mänskliga rättigheter och arbetet mot rasism och mot diskriminering är helt centralt. Det är en helt central demokratifråga.

Det är också en helt central försvars- och säkerhetsfråga, för det handlar om ett samhälle som behöver hålla ihop. Vi har en oerhört svår geopolitisk situation, och hoten mot vår demokrati är många. Detta gör det här området ännu viktigare än det redan är.

Jag vill säga några korta ord om involveringen av civilsamhället. Jag hann inte beröra det i tidigare anföranden. Jag delar interpellantens ambition – det är en otroligt viktig del. Min bild är att vi verkligen involverar civilsamhället på en rad nivåer. Vi gör det dels i olika saksamråd, dels i olika möten där vi belyser specifika frågor i olika rundabordssamtal.

Inte minst har alla våra myndigheter också ett väldigt stort utbyte med civilsamhället. Civilsamhället ges möjlighet att föra fram synpunkter kopplat både till lägesbilden och hur nuläget ser ut och till möjliga åtgärder och förslag på vägen framåt. Det är ett viktigt arbete att fortsätta med.

Jag tar med mig frågan om huruvida vi behöver stärka vår uppföljningsmetodik och vårt långsiktiga synsätt när det gäller hur vi skarpare kan följa upp de här frågorna. Den svenska statsapparaten kan alltid förfina sitt arbete i de bitarna. Jag som har bakgrund i näringslivet är väldigt angelägen om att man sätter upp mål och når resultat. Jag instämmer i det. Men den frågan får vi säkerligen också återkomma till. Jag tackar så hemskt mycket för möjligheten att debattera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.