Herr talman! Det här var ett häpnadsväckande inlägg, i någon mening. Vi ska inte överdriva effekten för äldre som har svag ekonomi om man höjer högkostnadsskyddet med 900 kronor. Det hade varit intressant om Sverigedemokraterna hade sagt detta i valrörelsen; det hade varit ett nytt budskap till svenska folket.

Ni i Sverigedemokraterna röstade dessutom, som det sista ni gjorde förra mandatperioden, emot den höjning av garantipensionen som vi gjorde. Tänk om ni hade vunnit den omröstningen – då hade dessa pensionärer haft det ännu sämre den här mandatperioden.

Men den stora frågan handlar om att det inte är av ekonomiska skäl som Sverigedemokraterna gör det dyrare att hämta ut medicin för äldre som har jobbat ett helt yrkesliv, om jag har förstått det rätt. Ni hade ju råd att sänka skatten för höginkomsttagare som Oscar Sjöstedt och jag själv med mer än 3 000 kronor i månaden. Det var alltså inte en ekonomisk prioritering. Hur såg den moraliska prioriteringen ut när det gäller att äldre som har jobbat ett helt yrkesliv kanske kan tvingas välja mellan att köpa mat och medicin?

Det är denna fråga Sverigedemokraterna måste ställa sig, för om två veckor inträffar detta i verkligheten. Det är inga fantasifoster. Det är inga låtsasbegrepp som dem Sverigedemokraterna hittar på när det gäller vår kongress, utan det är verkligheten för vanliga familjer. Det handlar om människor som har svårt att få ekonomin att gå ihop.

I ett tufft ekonomiskt läge för vårt land väljer Sverigedemokraterna i budgeten att gå vidare med ett förslag som gör det 900 kronor dyrare att hämta ut medicin. Stå då för den politiken och säg: Det här lovade vi inte väljarna – vi sa inte det här, men detta är Sverigedemokraternas ekonomiska politik. Det är väl ärligare och rakare?

(Applåder)