Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 i betänkandet.

Alla barn i Sverige förtjänar en aktiv och meningsfull fritid, där de får röra sig, upptäcka nya intressen, känna gemenskap och bygga självkänsla. Vi som människor ska få växa. Det är en fråga om folkhälsa, delaktighet och framtidstro.

Vi vet att behoven är stora. Fyra av fem barn rör på sig för lite, och vart fjärde barn i lågstadieklass har övervikt eller obesitas. Därför behöver det satsas på barns och ungas aktiviteter. Men det förslag som nu ligger på bordet, om ett statligt fritidskort, är fel väg att gå. Det är dyrt, byråkratiskt och ineffektivt samtidigt som det inte löser grundproblemen.

För det första riskerar fritidskortet att inte nå de barn som behöver det mest. Tanken är att kortet ska användas för att betala aktiviteter hos av staten godkända utförare, men det förutsätter att det finns tillgängliga sådana i närheten och att barn kan ta sig dit.

På landsbygden eller i mindre orter eller om man har en funktionsnedsättning är det inte säkert att det finns några aktiviteter som passar. Det är inte heller säkert att föreningarna ens blir godkända. Resor till och från aktiviteterna täcks inte av kortet. Fritidsaktiviteter handlar inte bara om betalningslösningar. Det handlar också om de grundläggande förutsättningarna. I många delar av landet är just bristen på förutsättningar det som är det verkliga hindret. Därför borde regeringen fokusera på att bygga upp kapacitet i stället för att lägga pengarna på administration och byråkrati.

För det andra kräver fritidskortet digital registrering, inloggning och uppgiftslämnande för både barn och föräldrar. Det innebär att kortet ställer tekniska krav som kanske inte alla klarar av. Familjer utan bank-id, utan goda språkkunskaper eller utan digital vana kan hamna utanför. Det gäller inte minst barn i ekonomisk utsatthet, nyanlända eller barn med funktionsnedsättningar. Risken finns att familjer även drar sig för att hamna i ytterligare ett statligt register. Regeringen borde ägna sig åt att riva hinder för att möjliggöra en aktiv fritid i stället för att bygga upp en ny teknisk snubbeltråd.

För det tredje innebär fritidskortet en misstroendeförklaring mot civilsamhällets aktörer, som nu måste registrera sig som utförare, följa nya administrativa rutiner och hantera en ny form av betalning. Någon gång går kanske luften ur våra ideellt engagerade ledare, som inget annat vill än att skapa rörelse, gemenskap och utveckling för barn och unga men som i stället kommer att få lägga ännu mer tid och kraft på ytterligare administration och byråkrati. Regeringen borde ägna sig åt att underlätta för civilsamhällets aktörer, inte försvåra för dem.

Herr talman! I Centerpartiet tror vi inte att lösningen för barns fritid är mer administration och byråkrati. Vi tror på att stärka det som redan fungerar. Vi tror på att stödja civilsamhället direkt via Riksidrottsförbundet via Sveriges ungdomsorganisationer, via friluftsorganisationer och via studieförbund. De hundratals miljoner som fritidskortet beräknas kosta i administration de kommande åren hade i stället kunnat gå direkt till barnens fotboll, dramalektioner, scoutläger eller friluftsliv. Där hade de gjort nytta direkt och på riktigt till mer glädje, mer rörelse och mer gemenskap.

Ett fritidskort för barn och unga – en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)