Herr talman! Mats Berglunds anförande har förstås sina förtjänster. Det har också några brister. En sådan brist är att han bara radar upp en lista på motargument och tycks mena att argumentens antal skulle vara ett slags argument i sig. Det går ju att argumentera mot vad som helst på det sättet. Anta att jag ska äta mat. Men det är jobbigt att gå till kylen och hämta maten. Fast jag kommer ändå att vilja äta mat. Det finns alltså ett motargument mot detta som helt enkelt är för svagt för att jag ska sluta äta.

På samma sätt är det med flera av de argument som Mats Berglund tar upp, till exempel integritetsargumentet. Vill man göra riktade satsningar till personer som i utsatthet behöver man ju identifiera vilka de är. Alternativet är att säga nej till alla riktade satsningar till människor eftersom detta riskerar att vara stigmatiserande på olika sätt. Det är ett svagt argument, tycker jag.

Här är det dessutom väldigt få som får reda på detta. Vi ger ju fritidskort till alla. Ingen i skolan vet vem som har vilken summa på sitt fritidskort. Alla får, men den som är i utsatthet kommer att ha mer pengar på sitt fritidskort. Detta är ett sätt att försöka möta den typen av frågor. Föreningarna vet dessutom ofta redan i dag, som vi kunde höra ledamoten Lantz vittna om, vilka barn det är som har det tuffare hemma.

Sedan tycker jag att Mats Berglund gör en sak här som förbluffar mig lite. Han säger att det inte kommer att bli någon breddad rekrytering med fritidskortet. Han är säker på sin sak. Det är verkligen inte jag. Jag tror verkligen att det här kommer att kunna vara ett redskap för att få med fler i föreningslivet.

(Applåder)