Fru talman! Om administrationen och byråkratin hade gått ned till noll hade vi kanske kunnat enas. Men skillnaden i synsätt mellan mig och ministern, och kanske mellan mig och Kristdemokraterna om vi pratar partibeteckning, är väl synen på och tilltron till civilsamhället. Den sittande regeringen har dragit bort 500 miljoner kronor från studieförbunden. Det var pengar som gick direkt till seniorers verksamheter, funktionsnedsattas verksamheter och kulturaktiviteter på landsbygden. De 500 miljoner kronorna tas bort helt under tre års tid. Det säger väl något om tilltron till civilsamhället.

Jag tror att även fritidskortet säger något om tilltron till civilsamhället. Vi har ett fungerande system i dag där de övergripande organisationerna, som Riksidrottsförbundet, fördelar ut pengar till medlemsorganisationerna.

Nu ska det byggas upp ett nytt system vid sidan av, en byråkratisk, administrativ modell som kommer att kosta pengar. Det kommer kanske att kosta något mindre än vad som var sagt för några månader sedan, men det kommer likväl att kosta hundratals miljoner kronor de kommande åren.

Dessutom kostar det pengar för föreningarna som vill driva sina verksamheter. Eldsjälarna som vill hålla i träningen, sitta i styrelsen och driva kiosken ska nu lägga en massa tid på administration och byråkrati i stället.

Det här är i grunden en god ansats. Men ibland måste man lyfta blicken och titta på om det är det bästa sättet att använda pengarna. Vi har hört tidigare att 250 av de här miljonerna, som annars skulle ha gått till just fritidskortet, har använts för att stötta anläggningar och ledarsatsningar via Riksidrottsförbundet. Där gjorde pengarna nytta direkt. Varför kunde inte alla dessa pengar som fritidskortet kommer att kosta gå direkt till föreningslivet?