Fru talman! De frågorna saknar verkligen inte poänger. Det gäller ju att vi skapar långsiktiga, bra villkor för det svenska föreningslivet. De stöd som har funnits tidigare ligger ju fast. Skillnaden är att vi kunde addera 130 miljoner extra till anläggningsytor och anläggningar och till att rusta upp, renovera, bygga ut och bygga nytt.

Det är samma sak med ledarrekrytering, som både Riksidrottsförbundet och Svenskt Friluftsliv – men också Kulturrådet – har kunnat använda sig av för att förbereda för fritidskortet. Det går naturligtvis inte att utesluta att det behövs olika typer av insatser.

Jag har också nämnt idrott i utsatta områden. Idrott i utsatta områden bidrar verkligen med att just kunna stärka föreningslivet där det inte har varit lika starkt som i andra områden.

Med det vill jag också säga att jag tycker att den här bilden av att det inte finns några föreningar i Sverige som är beredda att ta emot fler barn är helt fel. Det är massvis av föreningar som vill ta emot fler barn och som har möjlighet att ta emot fler barn.

Har vi problem med för få anläggningar? Ja. Har vi problem med för få ledare? Ja. Men det är klart att det finns möjligheter i detta, när fler barn – inte minst i utsatta områden – får möjligheten, och när vi nu stärker föreningslivet. Det finns massor av föreningar som nu har helt andra möjligheter än för ett par år sedan att finnas på plats, att finnas superlokalt och att kunna välkomna barn in i verksamheterna.

Med fritidskortet får de ytterligare ett verktyg. Jag har den senaste veckan pratat med flera klubbar som säger att det här är jättebra och att de kan använda det i sin rekrytering av nya barn. De vill använda sig av fritidskortet i rekryteringen. De säger inte att de inte kan ta emot ett enda barn till för att de inte har kapacitet, utan de säger: Vi vill ta emot fler barn, för vi ser vad föreningslivet innebär för dem.

De barn som inte har den föreningsanknytningen i dag kan få den via fritidskortet. Det är väl inte så dåligt?

(Applåder)