Fru talman! Jag hoppas att talmannen, åhörarna i kammaren och alla ni som sitter framför tv-rutan hörde att landsbygdssatsningen för Sverigedemokraterna var sänkta drivmedelspriser. Det var liksom inget mer. Man sänker drivmedelskostnaderna, och så hoppas man att det löser alla problem på landsbygden. Det har inget med sjukvården, skolan, kulturaktiviteterna eller fritidsaktiviteterna att göra.

Ledamoten tycker att det är tråkigt att Centerpartiet kritiserar förslaget om ett fritidskort. Men det är väl klart att det ska kritiseras när det är ett dåligt förslag! Som jag sa i ett tidigare replikskifte tvivlar jag inte på ambitionerna. Jag tvivlar inte på att man faktiskt vill göra det bättre för barn och unga. Men fritidskortet är inte vägen till att få fler barn och unga in i fritidsaktiviteter. Och framför allt är det dålig hushållning med pengar, för man lägger så mycket pengar på administration och byråkrati.

De siffror som jag nämnde tidigare på 1,8 miljarder i administrativa kostnader fram till 2031 var kostnaderna för staten. Kostnaderna för föreningslivet var inte medräknade. Föreningslivet kommer ju också att drunkna i administration och byråkrati när man ska godkännas i systemet och återrapportera till staten. Just den biten slår särskilt hårt mot de små föreningarna, och risken är stor att det är många föreningar på våra landsbygder och i våra glesbygder som helt enkelt ser det som hopplöst att anmäla sig som aktör och därför inte kommer att göra det. Då blir det en dubbel orättvisa, och man går miste om de här pengarna på landsbygden.

Jag har därför väldigt svårt att förstå hur Sverigedemokraterna, som påstår sig vilja värna Sveriges landsbygder och glesbygder, i praktiken inte gör det.