Fru talman! Det stämmer att jag och Tidöpartierna har en annan lösning på de problem vi ser. Men det var inte det jag inledde min fråga med; det är problembilden vi inte delar. Vi är överens om att det finns problem och utmaningar med lokaler och att ledare behöver rekryteras för varje generation, men du glömmer en viktig del. Du glömmer den stora andel barn och unga som inte känner sig välkomna, som inte hittar till Föreningssverige, som inte växer upp i en familj med en tradition av att idrotta och som inte känner att det finns något för dem – när vi har ett unikt föreningsliv i Sverige, som har förmågan, kunskapen, viljan och ambitionen att ta emot dem. Det är detta som är huvudproblemet, och det är därför vi har olika lösningar.

Fritidskortet är skräddarsytt för att nå just den här gruppen, den som Socialdemokraterna inte pratar om. Ni pratar brett om breda problem och utmaningar som vi alla är överens om, men vi pratar också om den här gruppen, för vilken det kanske är allra viktigast att hitta till idrotten.

Jag vill påstå att Socialdemokraterna har ganska svajig trovärdighet när det gäller idrottsfrågorna. Väldigt lite skedde under de åtta år som Socialdemokraterna satt vid makten. Jag förstår att man inte vill prata om det i dag, utan man vill prata om det som finns här och nu. Men det handlar om trovärdighet i den politik man bedriver.

Ingenting hade skett. Vi nådde inte den gruppen. Statistiken var tydlig. Pilen pekade rakt ned – antalet idrottstimmar blev färre. Den grupp som stod allra längst ifrån tog ytterligare ett kliv bort. Jag tycker att Socialdemokraterna ska vara lite ödmjuka och själva resonera kring om det finns något i ambitionen att nå den här gruppen. Kan det vara så att fritidskortet faktiskt kommer att lyckas eftersom reformer som redan har gjorts under de senaste två åren har lyckats vända trenden?