Fru talman! Jag minns när jag var med på ett seminarium här i riksdagen tillsammans med representanter för Jägareförbundet. De berättade om sitt målmedvetna arbete med suicidprevention. De hade nämligen sett att det fanns en stor överrepresentation av deras medlemmar bland dem som hade valt att avsluta sitt liv. De insåg att just jakten var ett av få sociala sammanhang som en hel del av deras medlemmar hade. De började då jobba proaktivt med just det som man behöver göra mer i vårt samhälle: våga fråga och våga prata om hur vi mår.

De började samverka med regioner och en del andra organisationer för att försöka ge samtalsstöd i tid för att motverka att personer i sin ensamhet väljer att avsluta sitt liv.

Det där med att våga fråga och våga prata om hur vi mår återkom också när jag var med i ett projekt under Länsstyrelsen i Västerbottens län. Vi som hade ansvar för folkhälsoarbetet i kommunerna runt om i Västerbotten åkte tillsammans upp till Bodö och fick följa deras väldigt framgångsrika arbete. De jobbade målmedvetet – det gällde människor genom hela livet, från barn och unga – med att göra precis samma sak: aktivt våga fråga och våga prata samt jobba suicidpreventivt.

Det handlar inte bara om hur vi bemöter människor i vårt samhälle. Det handlar också om hur vi kan planera vårt samhälle och förebygga suicid – många gånger sker det faktiskt oplanerat och i affekt. Det här är någonting som vi behöver bli bättre på.

Vi är väldigt glada att den här nationella strategin läggs fram. Sammantaget är det en bra strategi med en hög ambitionsnivå och med väldigt tydliga konkreta mål och delmål. Det finns ett helhetsperspektiv, som behövs. Vi ser samspelet för att främja psykisk hälsa – ett samspel mellan förskolan, skolan, socialtjänsten, sjukvården, psykiatrin och civilsamhället och dess aktiva roll.

Vi i Miljöpartiet välkomnar givetvis strategin. Men vi har skrivit ett särskilt yttrande, för vi har vissa saker som vi vill belysa.

Det som oroar oss är att det saknas resurser för att kunna arbeta just målmedvetet och konkret utifrån den här strategin. Det handlar om kommunernas förutsättningar att jobba. Vår budget hade kunnat stärka de ekonomiska förutsättningarna för dem. Då hade de kunnat jobba mer proaktivt i våra förskolor och skolor, i socialtjänsten, i kulturen och i fritidslivet. Men det handlar också om satsningar på sjukvården. Vi har i vår budgetmotion och även i vårändringsmotionen presenterat vår satsning när det gäller barn- och ungdomspsykiatrin. Det handlar om att stärka stödet när det gäller övergången från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Det behöver göras mycket för att förbättra stödet när det gäller psykiatrin.

En annan aspekt som jag vill lyfta är givetvis den som vår socialdemokratiska ledamot lyfte här tidigare. Det står väldigt mycket i den här strategin om att jämlika samhällen skapar bättre förutsättningar för att jobba med psykisk hälsa och välmående i vårt samhälle. Det är sorgligt att se hur vårt samhälle blir alltmer ojämlikt och splittrat. Det sätter tyvärr käppar i hjulet för det främjande och förebyggande arbetet när det gäller psykisk hälsa.

Det är bra att strategin särskilt identifierar olika grupper som har större problem med psykisk ohälsa. Men en av de grupper vi saknar i strategin är transpersoner. Vi har sett – Folkhälsomyndigheten har uppmärksammat detta – att 40 procent av unga transpersoner har försökt ta sitt liv någon gång. Detta är någonting som vi skulle vilja ha med i den här strategin.

Sedan är det otroligt viktigt med ett jämställdhets- och genusperspektiv. Vi pratade ju med Jägareförbundet, och några av ledamöterna här i rummet har lyft att det finns en väldigt stark överrepresentation av äldre män när det gäller fullbordade självmord. Det är tyvärr så att vi i vårt skandinaviska samhälle, med de maskulina normer som finns, kan vara väldigt dåliga på att faktiskt prata med varandra om hur vi mår. Det finns en stor ofrivillig ensamhet som det behöver arbetas med.

Något annat är givetvis att vi ser att det finns en överrepresentation av unga flickor och kvinnor när det gäller psykisk ohälsa. Det är någonting som vi behöver jobba med.

Vi måste alltså ha ett jämställdhets- och genusperspektiv för att kunna jobba aktivt med att främja en bättre psykisk hälsa.

Avslutningsvis: Det är i ett öppet, tolerant och inkluderande samhälle som vi på allvar kan skapa förutsättningar för att jobba för en bättre psykisk hälsa för alla samhällets grupper, även våra minoriteter, där vi ser en ökad problematik med psykisk ohälsa.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Berglund (MP).

Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)