Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 från oss och Miljöpartiet. Jag står självklart också bakom vår andra reservation, men den får en annan ledamot yrka bifall till senare i den här debatten.

Fru talman! I dag debatterar vi, som alla har hört, frågan om införandet av tioårig grundskola.

Förskoleklassen har spelat och spelar en central roll som övergång mellan förskola och grundskola. Det är tydligt att det svenska skolsystemet behöver fler insatser, och tioårig grundskola skulle kunna bidra till detta, förutsatt att reformen genomförs på ett genomtänkt och ansvarsfullt sätt. Men tyvärr väcker regeringens nuvarande förslag och hantering en del farhågor. Jag vill lyfta fram några av dessa.

Förslaget innebär att förskoleklassen upphör som egen skolform och i stället övergår till att vara första årskurs i grundskolan och motsvarande skolformer. En avgörande detalj i detta är vem som ska ha behörighet att undervisa i den nya årskurs 1 och de lägre årskurserna. Där menar jag att regeringens förslag får långtgående konsekvenser både för lärarförsörjningen i stort och för de individer som i dag arbetar som eller utbildar sig till förskollärare och lärare.

Behörighetskraven för den nya årskurs 1, liksom möjligheten att ge vidareutbildning och fortbildning, blir därmed avgörande. Regeringen behöver nu klargöra hur man tänker säkerställa att de yngsta eleverna kommer att mötas av lärare med rätt kompetens. Risken är annars att reformens ambition, som man menar är ökad kunskapsutveckling bland annat, inte kommer att uppnås. Det vore dessutom mycket olyckligt om lärare med lång erfarenhet av pedagogiskt arbete med sexåringar plötsligt anses vara obehöriga för just denna undervisning trots sin faktiska kompetens.

Vi får inte hamna i en situation där förskollärarnas kompetens går förlorad. Tvärtom måste den tas till vara och utvecklas inom ramen för den nya tioåriga grundskolan. Samtidigt behöver även grundskollärare som inte tidigare undervisat de yngsta eleverna kanske ges möjlighet att också bygga upp sin kompetens inom den lekbaserade pedagogiken, något som också är avgörande i undervisningen av just de yngsta barnen.

För höstterminen 2023 kunde man se i statistiken att endast 35 procent av de berörda lärarna i förskoleklassen hade den behörighet som enligt förslaget krävs för att kunna undervisa i den nya årskurs 1. Detta visar tydligt behovet av generösa övergångsregler och goda möjligheter för validering, vidareutbildning och kompetensutveckling, så att alla ges en rimlig chans att bli behöriga i god tid före reformens ikraftträdande.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet ser ett stort värde i att reformen kan skapa – jag säger kan skapa – en mer sammanhållen skolgång för barnen. Att slippa byta skolform efter ett år skulle kunna stärka känslan av kontinuitet och trygghet. Men det får inte ske på bekostnad av de styrkor som förskoleklassen i dag har och dess unika kombination av förskolans och skolans pedagogik.

Förskoleklassens uppdrag att främja barns lärande och utveckling är avgörande för att reformen ska bli framgångsrik. Därför måste undervisningen i den nya årskurs 1 fortsatt integrera arbetssätt och pedagogik från både förskola och skola. De som ska undervisa där måste kunna använda förskoleklasspedagogikens styrkor på ett ändamålsenligt sätt. Detta förutsätter dock att läroplanen för förskoleklassen också bevaras.

Kombinationen av lek och lärande är inte bara en pedagogisk framgångsmodell – den har också stöd i forskningen. Att bygga vidare på den läroplanen ger också bättre förutsättningar för barnens övergång mellan förskola och grundskola och säkerställer att de positiva erfarenheterna av förskoleklassen inte går förlorade.

Fru talman! Samtidigt som vi diskuterar förändringarna i grundskolans struktur måste vi tala klarspråk om det största problemet i dagens svenska skola, nämligen ett experiment som får dåliga konsekvenser oavsett om vi har en tioårig grundskola eller inte. Jag tror att alla här vet vad jag kommer att nämna, nämligen marknadsskoleexperimentet.

Det är inte bara antalet skolår eller huruvida vi har en sammanhängande grundskola eller inte som avgör skolgångens kvalitet. Frågan är betydligt större än så. Det handlar om hur vi fördelar resurserna, hur likvärdigheten säkras och hur vi garanterar att varje elev får den utbildning som den har rätt till. Det handlar om vilken arbetsmiljö som skolans personal har.

Dagens marknadsskolesystem, där skolor konkurrerar om skolpengen, har lett till segregation, betygsfusk och en djup ojämlikhet i den svenska skolan. Att privata aktörer dessutom obegränsat kan ta ut vinster ur den skattefinansierade undervisningen är ett grundläggande systemfel som inte kommer att lösas med denna reform.

Vi i Vänsterpartiet anser att reformer som rör skolans framtid måste ha sin utgångspunkt i elevers behov, inte i marknadens logik. Att bygga ut grundskolan till tio sammanhängande år kan bli bra, men om vi inte samtidigt tar itu med de grundläggande strukturella problemen, framför allt skolsystemet, vars logik blivit marknadslogik, riskerar alla goda ambitioner att gå om intet.

Skolan ska inte vara en marknad – den ska vara en plats för kunskap, jämlikhet och trygghet för alla barn i hela landet. Därmed vill jag återigen yrka bifall till reservation 4.

(Applåder)