Fru talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse Redovisning av skatteutgifter 2025, där regeringen redogör för skatteutgifterna, det vill säga de effekter på skatteintäkterna som uppstår till följd av särregler i skattelagstiftningen.

Jag måste medge att min kollega Niklas Karlsson lyckas med konststycket att lyfta något som brukar vara en ganska teknisk debatt – de få gånger det över huvud taget blir debatt – till oanade ideologiska höjder.

Det får mig att vilja påminna ledamoten Karlsson om att om det ska finnas någon välfärd att fördela måste någon skapa denna välfärd. Det är de människor som arbetar hårt, som väljer att utbilda sig och som väljer att lägga många timmar på jobbet som skapar välfärden. Det blir alltid jobbigt när Socialdemokraterna försöker splittra samhället genom att utmåla poliser, sjuksköterskor och skolledare som ”de rika”.

Fru talman! Jag ska nu återgå till ämnet. Ordet skatteutgifter har olika betydelser beroende på perspektivet. För individer och företag är skatteutgift det man betalar i skatt, och det är oftast den största utgiften i ett hushåll. För mig är det egentligen det enda rimliga perspektivet.

Att benämna minskade skatteintäkter som en utgift är en något märklig ordning, som i princip alla verksamma utanför den skattefinansierade sfären skulle invända mer eller mindre kraftfullt mot. Men nu har vi den ordningen, och ibland får man helt enkelt acceptera att det är som det är.

Fru talman! Redovisning och transparens är en väsentlig del i en förtroendebransch som politiken. I Sverige har vi i dag det åttonde högsta skattetrycket i världen – cirka 7 procentenheter över OECD-genomsnittet. Även om skattetrycket fortfarande tillhör de högsta i världen är det i dag, tack vare den moderatledda regeringen, lägre än det någonsin varit sedan 1970-talet.

Som vi hörde i det tidigare anförandet görs det ofta en koppling mellan höga skatter och generös välfärd. Jag tycker fortfarande att det är fel. Den logiska kopplingen finns i stället mellan hög tillväxt och generös välfärd. Och hög tillväxt får man bara genom att uppmuntra arbete, utbildning och entreprenörskap, inte genom att brandskatta dessa.

Fru talman! Det ställs många krav på ett perfekt skattesystem. Det ska både vara och upplevas vara rättvist. Det ska vara enkelt, begripligt och transparent, och inte minst ska det ha inbyggda incitament som stimulerar till arbete och leder till god ekonomisk utveckling och tillväxt.

Nu är vårt skattesystem mycket långt ifrån att vara perfekt, och därför är det ännu viktigare att det är transparent. Skattebetalarna ska få veta hur mycket skatt som tas ut och vad skatterna går till. För skattesystemets legitimitet och effektivitet är det mycket viktigt med noggranna redovisningar av hur skattemedlen används.

Som sagt: Skatteutgifter kan definieras som stöd till hushåll och företag som uppstår genom särregler i skattelagstiftningen. För att synliggöra stödet krävs att en jämförelsenorm för skatteuttaget definieras.

En skatteutgift uppstår om skatteuttaget för en viss grupp eller en viss kategori av skattebetalare är lägre än vad som är förenligt med normen. Redovisningen av skatteutgifter kan sägas fylla i huvudsak två syften.

Det första syftet är att synliggöra de stöd till företag och hushåll som finns på budgetens inkomstsida och som helt eller delvis har samma funktion som stöd på budgetens utgiftssida.

Det andra syftet med redovisningen är att belysa graden av enhetlighet i skattesystemet. Genom att minska enhetligheten och öka komplexiteten i skattesystemet kan skatteutgifter sägas gå emot principen om att skattereglerna ska vara generella, enkla och tydliga.

Socialekonomisk effektivitet innebär att samhällets resurser används på ett effektivt sätt för att skapa så hög välfärd i samhället som möjligt. Skatter orsakar, oavsett om de är enhetliga eller inte, vanligen snedvridningar och en ineffektiv resursallokering i samhället. I vissa fall kan avvikelser från enhetlig beskattning – åtminstone teoretiskt sett – förbättra effektiviteten och därmed höja välfärden i samhället.

En vanligt förekommande förenkling är att en åtgärd antas leda till ökad välfärd om vinsterna för dem som vinner på en regelförändring kan kompensera förlusterna för dem som förlorar på den.

Även om det vore önskvärt att göra en kvalitativ bedömning av en skatteutgifts bidrag till förbättrad samhällsekonomisk effektivitet är detta oftast inte praktiskt möjligt, eftersom det ställer stora krav på data och metod.

En kvalitativ bedömning går dock ofta att göra. Ytterst måste det demokratiska beslutssystemet värdera förändringen och anse att den nya fördelningen är acceptabel. Och det är precis det vi gör i skatteutskottet.

Även om jag tycker att begreppet skatteutgift är märklig i sammanhanget tycker jag att det är en god princip att göra denna öppna och transparenta redovisning, och den är mycket intressant att ta del av.

Jag kan bland annat konstatera att den i särklass största post som förekommer i redovisningen är jobbskatteavdraget – nästan 200 miljarder kronor år 2025. Det är faktiskt över 200 miljarder om man räknar in jobbskatteavdraget för äldre. Det är 200 miljarder som hårt arbetande människor fått behålla som frukt av sitt arbete och som gett dem alla en bättre välfärd och bidragit till starkare incitament för arbete och ekonomisk tillväxt.

Fru talman! Redovisningen ger också en tydlig bild av ett allt annat än enkelt och enhetligt skattesystem. Inte mindre än 154 avvikande poster noteras. Det finns onekligen potential när det gäller att förenkla skattesystemet.

(Applåder)