Herr talman och ledamöter! Det är många som har beskrivit sjöfartens betydelse här i dag. Vi håller helt med från Vänsterpartiets sida. Utan sjöfarten skulle Sverige stanna av. Svensk export och import är helt beroende av att sjöfarten finns och fungerar.

Sjöfarten är ett brett område med många olika delar. Men i dag skulle jag i stället för att använda den breda penseln vilja rikta in mig på två specifika områden: dels hur vi säkerställer en stabil finansiering av våra isbrytare, dels Gotlandstrafiken.

Herr talman! I november förra året fick jag möjlighet att besöka isbrytaren Frej när den låg i hamn i Luleå, redo för vinterns isbrytning. Isbrytning är ett viktigt och avancerat arbete som utförs av skicklig besättning på imponerande fartyg för att hålla våra vattenvägar öppna. Det är samhällsviktig verksamhet och ett måste för åretruntsjöfart. Basindustrin i Sverige är lika beroende av isbrytning som vägtrafiken är av en effektiv vinterväghållning; utan den kommer man inte fram.

När jag besökte Frej i november 2024 hade man vintern 2023 bakom sig. Det var en tuff vinter med det svåraste isläget på flera år. Då räckte den svenska isbrytarkapaciteten inte till. Av totalt sex isbrytare är tre över 50 år gamla. De är förvisso välhållna men omoderna och slitna efter alla år. Tillgången på reservdelar är dessutom mycket begränsad, och det gör läget väldigt pressat och sårbart.

Isbrytarflottan behöver förnyas omgående. Från Vänsterpartiet driver vi, och yrkar därför på, att fyra nya isbrytare ska finansieras inom ramen för nationell plan, där det också införs ett anslag med full kostnadstäckning för drift och underhåll av isbrytare.

Herr talman! Sverige är, som en tidigare talare också har varit inne på, det land i världen som har flest öar – fler än 250 000. Den största ön i Sverige är Gotland, där det bor ungefär 61 000 personer. Att bo, leva och verka på en ö innebär speciella förutsättningar och utmaningar.

Det är därför flera länder har arbetat fram och också antagit en särskild öpolitik. Men Sverige har ingen sådan än, och det behöver vi ändra på. Geografi – att bo på en ö som saknar landförbindelser – spelar roll. Menar vi allvar med att hela landet ska ha likvärdiga villkor för att utvecklas och fungera måste geografi, i Gotlands fall öläget, få genomslag i beslutsfattande och planering.

För Gotlands del är färjetrafiken det viktigaste transportsättet för gods och personer till och från ön, och dess betydelse går inte att överskatta. Färjetrafiken är Gotlands landsväg till fastlandet. På samma sätt som andra län behöver och också har ett fungerande vägnät till grannlänen behöver Gotland sina färjelinjer.

Men färjetrafiken räknas inte som infrastruktur, utan den klassas som olönsam kollektivtrafik. I och med klassningen som olönsam kollektivtrafik sorterar färjetrafiken under trafikavtalen och upphandlas av Trafikverket med tioårsintervall, genom avtalsperioder på åtta plus två år. Varje ny upphandling innebär en risk för försämringar. Detta skapar en ryckighet och en oförutsägbarhet. Med jämna mellanrum riskerar förutsättningarna för resor till och från ön, men också för det gotländska näringslivet, för lantbruket och för Gotlands omfattande livsmedelsproduktion, att helt förändras. Det är inte rimligt.

Här behöver flera saker komma på plats samtidigt. Det första är att Gotlandstrafiken inte längre klassas som olönsam kollektivtrafik och i stället räknas som infrastruktur och hanteras inom ramen för infrastrukturplanering och infrastrukturfinansiering. Detta är ingen ny tanke. Vi har från Vänsterpartiet drivit det kravet under flera år.

Vi är inte ensamma om detta; det har lyfts av flera andra partier. Exempelvis beslutade Liberalerna, som är ett av regeringspartierna, på sitt landsmöte 2017 att Gotlandstrafiken ska räknas som infrastruktur. Men när man nu står inför ett skarpt förslag yrkar man avslag.

Också regeringens expertmyndighet Trafikanalys har landat i precis samma slutsats och skriver i en rapport från 2012 att Gotlandstrafiken bör ses som en ersättning för en landförbindelse och hanteras som andra infrastrukturfrågor. Trots Trafikanalys tydliga medskick står vi i dag, nästan 15 år senare, fortfarande kvar på samma ställe, med samma problem. Frågan har inte rört sig en millimeter. Det duger inte.

Herr talman! Jag skulle också vilja beröra färjetrafikens omställning och de klimatkrav som finns med i det nya avtal som gäller från 2027 – krav som vi anser är för lågt ställda. Regeringen har att förhålla sig till det som riksdagen beslutat, och riksdagen har som alla känner till beslutat om 2030-målet för inrikestransporter med en 70-procentig utsläppsminskning till 2030. Men det nya avtal för Gotlandstrafiken som börjar gälla 2027, som jag nämnde, innehåller inga krav på en 70-procentig utsläppsminskning, utan kravet gäller i stället en 30-procentig reduktion. Detta krav avser en period som är tidskritisk om vi ska klara våra klimatmål, inte bara 2030-målet. Eftersom avtalsperioden är lång har detta bäring och påverkan också på möjligheten att klara 2045-målet.

Denna kravnivå stimulerar inte det tekniksprång som hade behövts under de kommande åtta åren. Det tycker vi är olyckligt. Men det skickar inte heller de signaler från staten som behövs om att klimatmålen ligger fast och ska nås. Här hade man en möjlighet att visa hur statligt finansierad sjöfart tar ansvar och går före. Det hade varit en väldigt viktig signal. Rimliga priser på rimliga tider utan att tumma på klimatkraven borde ha varit vägen framåt.

Avslutningsvis, herr talman, vad gäller rimliga priser: Vi såg för ett par år sedan hur biljettpriset chockhöjdes, och i december 2022 gjorde alla partier på Gotland gemensam sak och lyfte frågan till regeringen. I september 2023 kom slutligen beskedet att Gotland skulle kompenseras för höga färjepriser, med 33 miljoner kronor – pengar som räckte ungefär ett halvår. Sedan dess har det varit tyst om statlig kompensation samtidigt som priserna fortsatt är för höga. Det här måste hanteras här och nu. Frågan är inte löst. En kompensation som garanterar rimliga priser fram till 2027 och därefter måste komma på plats.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 26. Jag vill tacka samtliga ledamöter i trafikutskottet och alla övriga för det gångna året och önska en trevlig sommar.