Fru talman! Vi debatterar i dag betänkande SoU7 Det handlar om livet – nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Som moderat är jag väldigt glad att denna strategi nu finns på plats, eftersom just psykisk hälsa har varit ett prioriterat område för vårt parti under lång tid. Jag är också glad att alla övriga partier står bakom denna strategi, vilket borgar för att den ska bli ett styrdokument som genomsyrar vården. Styrkan i strategin är att den är kopplad till sju delmål med handlingsplaner för hur arbetet ska genomföras.

Fru talman! Att drabbas av psykisk ohälsa är både stigmatiserande och marginaliserande för den enskilda individen. Man pratar inte gärna om sin sjukdom. Många uppfattar att övriga samhället ser ned på dem. Tyvärr finns det i samhället attityder som gör att man blir än mer isolerad i sin ohälsa – även inom svensk hälso- och sjukvård, vilket marginaliserar ytterligare. Om det finns en psykiatrisk problematik i bakgrunden är somatiken snabb att koppla olika symtom till den psykiatriska problematiken. Därmed tas symtomen inte alltid på allvar. De plötsligt insatta andningsproblemen kopplas direkt till tidigare ångestproblematik, och så missas basala undersökningar som direkt hade visat att patienten har en akut hjärtinfarkt.

Fru talman! Än värre är det för gruppen som lider av samsjuklighet där psykisk ohälsa och missbruk finns i bilden. Här är det än lättare att peka på orsaker till symtom och problem utan att göra de undersökningar som man normalt sett genomför när någon söker för en specifik symtombild. Just därför är detta en mycket viktig strategi som kan bli grunden för ett bättre patientomhändertagande i hela vårdkedjan.

En annan reform, som kommer att debatteras senare i dag, är införandet av fritidskortet. Sambandet mellan fysiskt och psykiskt välbefinnande är väldokumenterat. Att skapa förutsättningar för att alla ska kunna delta i fysiska och kulturella upplevelser kommer förhoppningsvis att innebära att en större andel av våra barn och unga upplever bättre hälsa på alla områden.

Fru talman! Varje år väljer ett antal människor i vårt land att avsluta sitt liv. Varje sådan händelse är en tragedi för den enskilde och för dennes anhöriga och vänner. Det är också ett misslyckande för samhället. Jag är medveten om att det är oerhört svårt att förutse och förhindra att det sker. I juni 2008 antogs propositionen En förnyad folkhälsopolitik, och i den finns ett avsnitt om det suicidpreventiva arbetet med tillhörande handlingsprogram. Detta arbete har inte uppnått sitt syfte i tillräcklig grad, och därför är det bra att vi nu skruvar ytterligare på detta område för att träffa mer rätt.

Fru talman! Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Jag tror att alla här vill vara säkra på att det finns en fungerande vårdkedja som tar hand om oss om detta skulle ske, att samverkan mellan verksamheter inom hälso- och sjukvården är fungerande och att övriga myndigheter som är eller kan bli involverade är en del av denna vårdkedja.

Inte sällan är polisen den myndighet som träffar patienten för första gången, och då måste regelverk och kontaktvägar vara upparbetade för ett så smidigt handläggande som möjligt. Vi från hälso- och sjukvården är alltid ansvariga för dessa patienter. Det är i grunden inte polisens arbete att hantera denna typ av ärenden om det inte finns stora risker för våld, men det finns tydlig lagstiftning för hur detta ska hanteras.

En ny företeelse som dykt upp de senaste åren är psykiatriambulanser. De har betytt väldigt mycket för patientgruppen. Men med den geografi och de befolkningstal som vi har på olika ställen i landet måste vi bygga organisationen utifrån de förutsättningar som råder, vilket innebär att vi inte kommer att ha tillgång till denna specialistkompetens på alla ställen i Sverige. Det vore orimligt både utifrån marginalnyttoeffekten och ur ett rent ekonomiskt perspektiv. Vi kan dock nå långt med en bättre samverkan mellan samhällets alla resurser, och en nyckelfunktion i samhället är primärvården.

Fru talman! Suicid ska givetvis inte ske över huvud taget. I debatten pratas det ofta som om unga tjejer skulle vara överrepresenterade i statistiken. Men så är inte fallet, utan det är ensamma äldre män som är överrepresenterade. Här ser man vikten av sociala kontakter, vilket vi alla i samhället kan bidra med. Har man en granne som verkar väldigt ensam är det ingen stor uppoffring att bjuda på en kopp kaffe eller bara prata lite över staketet. Vem vet – det kanske räddar ett liv.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Hultberg och Jesper Skalberg Karlsson (båda M).