Fru talman! Även vi ställer oss bakom skrivelsen. Jag vill tacka specifikt Emma Henriksson, som har råddat ihop det här.

Men det handlar också om vad man gör med den här skrivelsen. Det handlar om politik. Jag tror på ett samhälle som håller ihop. Då ska man inte fattiggöra människor. Och jag tror på ett samhälle som ser till att barn har det så bra som möjligt. Med en tickande arbetslöshet riskerar barn att få det sämre. Ojämlikheten skenar i Sverige. Det får inte samhället att hålla ihop. Det kommer inte heller att öka den psykiska hälsan.

När det gäller psykisk hälsa är det dags att lyfta på stenarna. Att förhindra självmord börjar väldigt tidigt. Det handlar om att se nyanser och att lyssna.

Psykiatrin mår dåligt. Det är det område inom hälso- och sjukvården som det har satsats minst på, och så har det varit ganska länge. Psykiska diagnoser måste likställas med fysiska. Så är det inte i dag. Väldigt många faller mellan stolarna, både barn och vuxna. Det saknas personal inom psykiatrin. Det kan vi se med det som nu händer i Östergötland. Där har man just skurit ned på psykiatrin. Det är en moderatstyrd region, kan jag säga.

Det här handlar också om att om jag kommer in med ett psykiskt tillstånd och mår väldigt dåligt psykiskt kan jag bli hemskickad. Det skulle aldrig hända om jag kom in med en begynnande hjärtinfarkt. Man måste likställa den psykiska hälsan med den fysiska.

Området är eftersatt. Fokus inom psykiatrin ligger ofta på korta behandlingar i dag, och tillgången till vård är väldigt ojämn mellan regionerna. De som har pengar går ofta till en privat terapeut. Det är inte ovanligt.

Vår utgångspunkt är att förebyggande och tidiga insatser behöver kombineras med adekvat vård som är tillgänglig och jämlik över hela landet. Därför måste det finnas möjligheter till psykologisk behandling för fler.

Vänsterpartiets förslag innebär att individuellt anpassad psykologisk behandling erbjuds inom primärvården genom remiss för att på sikt bli en del av regionernas reguljära verksamhet. Endast aktörer som inte är vinstdrivande ska kunna omfattas av förslaget. Det har vi lagt in i vårt budgetförslag.

I grunden handlar det om att likställa det fysiska med det psykiska och att inte bara satsa på piller. Socialstyrelsens statistik från 2023 visar att 1,2 miljoner patienter hämtade ut antidepressiva läkemedel. Det är 11 procent av befolkningen. Det är ingen bra siffra. Den största ökningen de senaste fem åren finns bland barn och unga. Det är en stor varningsflagga på det.

Fru talman! Det här kräver att vi hittar fler dörrar att öppna för barn men även för vuxna förstås med olika sviktande psykiska tillstånd. Visst kan läkemedel hjälpa till, men speciellt om man också får andra förutsättningar och andra verktyg. Man ska inte bara gå hem med sin burk, och sedan hoppas vi att det ska bli bättre. Det funkar inte. Används de farmakologiska behandlingarna i stället för andra behandlingsterapier på grund av resurs- eller kompetensbrist? Det kan vi fundera på.

Vi vill också utreda hur medicineringen av depression har utvecklats under en tioårsperiod och hur medicineringen har bidragit till bättre psykisk hälsa i befolkningen. Förskrivningen av psykofarmaka, i synnerhet ångestdämpande och antidepressiva medel, till barn och unga har som sagt ökat markant i Sverige. Det är väldigt oroande. Det finns ingen forskning på området som säger att det här blir bättre för barnen. Det är väldigt skakigt.

Vi anser att regeringen borde göra en översyn av förskrivningen till barn och unga och säkerställa att de farmakologiska behandlingarna inte sker på grund av resursbrist inom barn- och ungdomspsykiatrin eller skolhälsovården. Blir det piller i stället för en fungerande skola eller samtal med kurator? Utvecklingen har pågått under en längre tid med ökad förskrivning av ångestdämpande läkemedel och en korrelerande ökning av diagnostiserade depressions- och ångesttillstånd. Det måste vi helt enkelt titta närmare på.

Ungdomsmottagningarna är en viktig aktör för att tidigt upptäcka missbruk och beroende samt psykisk ohälsa. Det är en dörr man borde öppna lite vidare. Ungdomsmottagningarna har hög trovärdighet hos unga personer och är en välkänd instans. Men ungdomsmottagningarna bör uppgraderas. De är helt enkelt för olika över landet.

Elevhälsan finns i skolorna och följer eleverna i deras miljö, från förskoleklass till gymnasieskolan, för att säkerställa att de mår bra och stödja deras utveckling mot utbildningens mål. Det handlar om att ha svåra samtal och att följa upp dem. Det ska vara förebyggande och hälsofrämjande, omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser.

Men är det så i dag? Nej, det är det ju inte. Det sker ofta på konsultbasis. Exempelvis kan en frilansande kurator ringas in till skolan när det skett något akut. Det var inte meningen. Jag trodde att en kurator skulle finnas där hela tiden och vara med i teamet. Dessutom har personalen ofta ansvar för alldeles för många elever. Möjligheten till stöd och hjälp varierar också, beroende på vilken skola man går i. Det är som ett lotteri.

Vänsterpartiet vill stärka elevhälsan och se över organisationen för elevhälsan. Vi kan inte bara hänvisa till bup hela tiden. Det måste finnas andra dörrar att öppna.

Genom regeringens åderlåtning av hela hälso- och sjukvården drabbas också barn och unga som behöver handfast stöd av varierande grad. Till er som säger att resurser inte spelar någon roll vill jag säga att jag nog anser att de gör det. Resurser spelar roll.