Fru talman! Det är inte alltid vi har nöjet att vara ganska överens i så här viktiga frågor, men när vi i dag diskuterar strategin om psykisk hälsa och även ska fatta beslut står vi ändå ganska enade. Det är såklart en styrka i det här viktiga arbetet, även om de olika partierna har egen politik på området i övrigt. Det handlar om livet, vilket är en väldigt bra rubrik som speglar strategins helhetssyn på frågan om psykisk hälsa.

Psykisk hälsa är långtifrån alltid ett tillstånd eller, när det handlar om psykisk ohälsa, ett tillstånd som går att bota med bara medicin, utan det är ofta väldigt många komplicerade pusselbitar ur livet som kan vara orsaken men också lösningen när någon mår dåligt. Likaså kan själva ohälsan påverka livets alla delar. Det är därför en väldigt bra rubrik och ett bra ingångsvärde.

Förutom ingångsvärdet är det här också en strategi som är fylld med konkreta mål, vilket andra redan har redogjort för, och den följs av konkret politik som ska förbättra situationen i Sverige för dem som lider av psykisk ohälsa och även förebygga att psykisk ohälsa uppstår i den grad som den gör i dag.

Fru talman! När man jobbar med den här sortens produkter är det väldigt viktigt att man har mål som går att konkretisera och att man faktiskt konkretiserar dem. Vem ska göra vad och med vilka resurser? Därför kompletteras strategin av den redan nämnda handlingsplanen med cirka 50 konkreta åtgärder som kommer att genomföras. Det är såklart ambitiöst, men det är också realistiskt. Flera av punkterna är redan påbörjade. Det kan röra konkreta budgetsatsningar som är väldigt relevanta, exempelvis att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, öka resurserna till suicidprevention och stödja en meningsfull sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Det handlar också om kunskapssammanställningar kring exempelvis äldres psykiska hälsa, ofrivillig ensamhet som ett växande problem och det alltmer aktuella problemet med hälsoeffekterna av användning av digitala medier. Något som har blivit verklighet och som Sverigedemokraterna har drivit väldigt länge är den återupprättade nationella stödlinjen som är öppen dygnet runt och kan vara avgörande för dem som mår dåligt.

Det är klart att handlingsplanen innehåller både äldre, nuvarande aktuella och framtida förslag. Men det här är heller inte något slags skrytprojekt för Tidösamarbetet utan en handlingsplan som ska ge en tydlig överblick över vad som faktiskt sker på området och vad som ska ske.

Därutöver, fru talman, ska varje berörd myndighet också identifiera och adressera de specifika frågor som rör psykisk hälsa och som finns inom myndighetens område, vilket är en viktig egenskap i strategin. Ännu en viktig egenskap är att de berörda myndigheterna också måste följa upp målen och ge besked om vad som ytterligare krävs för att nå dem. Det finns alltså ytterligare betoning på att konkretisera.

Fru talman! Jag vill också lyfta fram några positiva sekundäreffekter som vi kan vänta oss att få av det här och som, bland mycket annat, kanske är extra viktiga för Sverigedemokraterna.

En fördel som vi sverigedemokrater ser är minskningen av psykofarmaka som förskrivs till framför allt barn och unga men även generellt. Man brukar prata om att mer än tre gånger så många barn, ungefär 50 000 barn och unga, får ett recept utskrivet i dag jämfört med för 15 år sedan. Det är såklart inte hållbart.

Det får absolut inte ses som ett substitut för annan behandling bara för att det går fort, är billigare eller är enklare. Det får inte heller användas i stället för att göra de förändringar som faktiskt krävs för att en person ska må bra och få hjälp.

En annan fråga är psykisk ohälsa som också drabbar andra. Den värsta sorten kan resultera i våld och mord. Det har vi sett även i Sverige. Den ska också fångas upp i god tid, innan den kan göra skada. Satsningarna på psykiatrin är kanske det uppenbara, men jag tänker även på samhällets förmåga att känna igen signalerna på olika nivåer. Det är därför det är en sådan betoning på just kunskap i strategin.

Fru talman! Den här strategin är unik. Jag tror att den kan göra skillnad på riktigt. Tidigare har just helhetsgreppet om psykisk hälsa från det offentliga samhället saknats och insikten att det inte är bara vården som har ansvar för att hantera detta utan hela samhället.

Det finns tusentals skäl till att någon mår dåligt. Vissa av dem kan vi i den här kammaren helt enkelt inte påverka, men det är verkligen hoppingivande att det finns väldigt mycket som vi kan göra och som inte har gjorts tidigare.

Socialminister Jakob Forssmed konkretiserade just helhetsperspektivet kopplat till myndigheterna med Kronofogdemyndigheten som exempel. Vi vet att människor som är överskuldsatta och hamnar hos Kronofogden löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa, och han klargjorde då att det inte var på grund av själva mötet med Kronofogden utan på grund av livssituationen.

Poängen här är att myndigheten i det här fallet får ansvar för att titta på vilka insatser de kan göra för att undvika att något händer. Det ansvaret läggs på alla berörda myndigheter. Det är verkligen viktigt, fru talman.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det är en mycket ambitiös strategi som kommer att kräva mycket arbete. Men jag tror att det är värt att göra de här insatserna – som rubriken lyder: Det handlar om livet.

(Applåder)