Fru talman! Jag tycker ändå att jag engagerar mig ganska bra i naturvården eftersom jag så gott jag hinner och kan sköter min egen skog och de åkrar jag äger för att se till att det blir bra tillväxt så att vi får en större kolsänka så länge skogen växer. På mina åkrar bedriver jag en stark kamp mot lupiner och andra invasiva arter för att se till att de orkidéer som tidigare har funnits där kommer tillbaka, och jag ser framgång. Jag tycker alltså i allra högsta grad att jag sköter mig och engagerar mig för att få en större tillväxt i skogen och för att få fler arter – få mångfald.

Vad gäller detta med Miljömålsberedningen och de 30 procenten skyddad och 10 procenten strikt skyddad skog, fru talman, vill vänsterpartierna räkna på ett eget sätt för att vi ska sätta krokben för oss själva. Om vi i Sverige räknar som majoriteten av de andra länderna gör, så att vi inte blandar äpplen och päron utan hanterar äpplen för sig och päron för sig, är vi faktiskt hemma vad gäller dessa 30 respektive 10 procent. Men det vill alltså inte Vänsterpartiet, utan man vill att vi ska späka oss för att på så vis slå ännu hårdare mot den svenska konkurrenskraften.

Därmed kan vi inte använda oss av vår stora konkurrensfördel i omställningen, nämligen produkter från skogen. Skogen ska bara stå som kolsänka, och då kommer vi inte att få någon omställning, fru talman. Vänsterpartierna strävar ju efter omställning, men då är frågan: Vad ska man använda sig av? Vi ska tydligen inte använda skogen.