Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för förtydligandet! Ja, jag missförstod frågan. Jag tolkade ledamoten fel.

Det råder ingen tvekan om att vi måste klara att hitta en balans i de här delarna. Vi behöver ha möjlighet att bygga nya vägar och nya bostäder samtidigt som vi behöver ta hand om och restaurera våtmarker. Så ja, det är en balans.

Det är tydligt i den diskussion som pågår om utdikade våtmarker och hur detta ska hanteras. Vi kan se att om vi skulle återställa i stort sett alla utdikade våtmarker, som en del organisationer strävar efter, skulle vi lägga otroligt stora delar av Sverige under vatten. Vi beklagar oss över att vår självförsörjningsgrad i dag är på 50 procent. Den skulle i så fall sjunka dramatiskt eftersom stora delar av de områden där vi i dag har produktion av livsmedel är tidigare våtmarker som är utdikade. Just därför är det bra marker att odla mat på.

Det här är en svår balansgång. Men det råder ingen tvekan om att vi måste klara att ha två tankar i huvudet samtidigt, precis som Joakim Järrebring är inne på.

Jag satt som sagt inte i Miljömålsberedningen under den förra perioden, så jag har inte det underlag som Joakim Järrebring har i frågan om hur mycket som exploateras. Det vet inte jag, så jag kan inte bedöma just detta. Men balansen är viktig i frågan, oavsett hur mycket våtmarker som bebyggs när vi bygger vägar eller hur mycket vi återställer.