Fru talman! Det vi debatterar här i dag är alltså vårens granskning av regeringen och dess statsråd. Det är en viktig granskning som vi gör varje år och som är till för att se om regeringen och dess ministrar följer det konstitutionella regelverket. När så inte är fallet pekar vi på vad som har brustit och talar dessutom om hur allvarligt vi ser på dessa brister.

Resultatet av granskningen är ett betänkande på drygt 220 sidor. Som har nämnts tidigare har vi under året hanterat 40 anmälningar som har gjorts till utskottet. Några av dem har fallit bort längs vägen, för sedan ett par år tillbaka har vi i KU som praxis att inte alls behandla vissa uttalandeärenden om de till sin karaktär inte har någon konstitutionell krok.

Det innebär att vi gällande ett KU-anmält uttalande från ett statsråd, utifrån den situation det gjorts i och det innehåll uttalandet haft, kan komma fram till att uttalandet ska bemötas i den politiska debatten och inte i en konstitutionell granskning. Sådana ärenden avskrivs, kort och gott. Det är en praxis vi införde för ett par år sedan. Jag skulle säga att den varit en framgång, för på så sätt kan vi i KU helt fokusera på de ärenden som faktiskt har någon konstitutionell aspekt.

Bland dem finns förstås också uttalanden som statsråd har gjort, något jag återkommer till i ett senare anförande under den här debatten. Självklart är det viktigt att statsråd är sakliga i sina uttalanden och håller sig till fakta. Det är inte fritt fram att som statsråd säga vad som helst utan att KU utkräver ansvar.

Fru talman! Några ärenden har även fått bordläggas av olika anledningar, vilket nämndes här inledningsvis. Ett som Centerpartiet har anmält och som KU inte lyckades slutföra under våren rör regeringens hantering av allvarliga säkerhetsbrister hos Lantmäteriet. Så sent som i maj kom det nämligen fram nya uppgifter i medierna om hur Lantmäteriet brustit i hanteringen av säkerhetsklassad information.

Vid det laget hade vi i KU redan haft en utfrågning av statsrådet Andreas Carlson och även fått en rad skriftliga svar från Regeringskansliet. Men efter att Expressen i maj månad kommit med nya uppgifter om Lantmäteriet uppstod nya frågor kring hur regeringen agerat när den fått kännedom om de allvarliga bristerna vid myndigheten. Ärendet växte alltså efter hand och även i ett så sent skede att vi inte hann med nödvändiga utredningsåtgärder utan blev tvungna att bordlägga det. Fortsättning i det ärendet följer alltså nästa vår.

Det finns ytterligare ärenden som har fått bordläggas. Som ordföranden nämnde inledningsvis: När det pågår en rättsprocess som kan påverka vår granskning bordlägger KU ärendet. Det är till exempel fallet i granskningen av regeringens hantering av den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm, som ju är åtalad för brott. Det ärendet är alltså också bordlagt, och även här får fortsättning i KU följa efter att åtalet mot honom prövats i domstol i höst.

Fru talman! Jag sa nyss att vi har fått in 40 anmälningar i år. Bland dem finns det även flera som har rört i princip samma sak och därför kommit att handläggas gemensamt. Efter sådana sammanslagningar, en del bordläggningar och några avskrivningar har vi under denna vårgranskning slutligen landat i 26 ärenden där vi har formulerat ställningstaganden. Som har sagts här tidigare har vi enats om att vi funnit brister i 6 av dessa ärenden. Därutöver gör vi uttalanden kring hanteringen i ytterligare en rad ärenden.

Här vill jag även framhålla att samtliga de ärenden där KU har ett ställningstagande är del av den KU-praxis som regeringen har att förhålla sig till. Det finns alltså formuleringar i så gott som alla ställningstaganden i vårt betänkande som är väl värda för regeringen att begrunda i arbetet framåt.

De ställningstaganden vi har landat i står ju samtliga partier bakom, som också har sagts här tidigare. Det innebär att vi till slut landade i enighet i utskottet även denna vår – men inte utan våndor, ska väl tilläggas, vilket också har framgått av flera av de tidigare inläggen. Vi har som vanligt haft många och långa sammanträden, fler än något annat utskott i riksdagen, och under dessa har diskussionerna i vissa ärenden varit väldigt utdragna.

Det är en utmaning att ta av sig den partipolitiska hatten och ta på sig den konstitutionella, men det är så vi måste jobba i det här utskottet om vi ska kunna nå enighet. KU:s granskande ögon ska inte ha några ideologiska glasögon på, något som visat sig lättare sagt än gjort. Så sent som för några veckor sedan hade vi ännu inte nått enighet, och det var oklart om vi skulle kunna göra det. Men så skedde i alla fall till slut.

Jag är rätt säker på att det inte hade varit möjligt utan det oerhört skickliga handlag som utskottets kansli bistår oss ledamöter med. Därför vill jag framföra ett varmt tack till alla vid KU:s kansli, som jag vet har arbetat hårt under våren, liksom alla i utskottet. Det har lett till att vi har en gedigen slutprodukt att lämna över till riksdagen.

Fru talman! Vi lever i en hårt polariserad tid. För egen del tror jag att ett hårt polariserat debattklimat – där politiker väljer att spela på väljarkårens känslor och gärna använder sin tid i rampljuset till ett slags underhållande föreställning i stället för att framföra sakliga, kanske inte alltid så underhållande, argument – inte är något som gynnar vår demokrati i förlängningen. När politiker inte drar sig för direkta personpåhopp och även tillskriver politiska motståndare vissa negativa personliga egenskaper göder det faktiskt hat och hot och är direkt skadligt för demokratin.

Bara den senaste veckan har vi tyvärr sett flera händelser både på hemmaplan och ute i världen som visar på en farlig utveckling. Vår egen utrikesminister har blivit ansatt i sin egen trappuppgång, och från det USA där polariserande språkbruk och grova personliga påhopp har blivit vardagsmat i politiken det senaste decenniet har flera demokratiska politiker under den gångna helgen skjutits i sina hem.

Detta är visserligen enskilda händelser, men även sådana kan vara uttryck för det tillstånd som ett samhälle befinner sig i. Mot den bakgrunden kan jag inte nog framhålla vikten av att vi i det här utskottet, såsom vi hittills har lyckats göra, även framgent anstränger oss för att ha en respektfull ton och föra en saklig argumentation. Det är nödvändigt för att vi alls ska kunna stå här eniga framöver. För att lyckas med det krävs en samsyn om de grundläggande spelreglerna för det demokratiska samtalet – och att samtliga ledamöter, oavsett partifärg, är beredda att skriva under på dem.