Fru talman! När vi ska debattera konstitutionsutskottets ställningstaganden i 32 olika ärenden riskerar det att bli lite upprepningar. Jag får väl be om ursäkt för det.

Men en sak som jag noterade att föregående talare inte sa någonting om – jag hade faktiskt inte heller tänkt säga någonting om det – avser det ärende som utskottet kallar G6 plus 34, som handlar om regeringens efterlevnad av klimatlagen. Den granskning som vi har gjort i vårt utskott är den formella, medan den materiella bedömningen behandlas av miljö- och jordbruksutskottet, vilket också tidigare talare redogjorde för. Men han missade att säga att miljö- och jordbruksutskottet kanske inte var helt enigt. Jag ville bara lägga till det.

Fru talman! I det här avsnittet behandlas ärenden som rör regeringens handläggning och ansvar för förvaltningen. Därför tänkte jag inleda med några av de ärenden som vi har funnit brister i. Utskottet har som sagt granskat regeringens konsultation i samband med avvecklingen av Renmarkskommittén. Kommittén, som hade i uppdrag att bland annat utreda ett förslag till ny renskötsellag, tillsattes efter Högsta domstolens avgörande i Girjasmålet. Beslutet att avveckla kommittén var därför ett ärende som såklart skulle vara föremål för den lag som föreskriver att konsultation ska ske med samiska företrädare i ärenden som kan få särskild betydelse för dem.

Fru talman! Som min företrädare i konstitutionsutskottet brukade säga är det inte förbjudet att fatta dåliga beslut. KU:s granskning rör huruvida man har berett ärendet från regeringens sida, oavsett vad man sedan kan tycka i sak. I själva sakfrågorna brukar ju åtta partier tycka olika.

Den 7 november 2024 meddelade regeringen genom ett pressmeddelande sin avsikt att avveckla kommittén. I ingressen till pressmeddelandet angavs att regeringen inte skulle gå vidare med utredningens förslag. Det framgick även att konsultation med samiska företrädare skulle ske. Detta skedde också knappt en månad senare, i början av december. I slutet av december fattade regeringen det formella beslutet att avveckla kommittén.

Förfrågan om konsultation skickades till de samiska företrädarna först några dagar efter regeringens pressmeddelande. I förfrågan stod att regeringen uttryckt att den inte har för avsikt att gå vidare med utredningens förslag och att regeringen har för avsikt att avveckla kommittén. Tre av de fyra samiska företrädare som tillfrågades om konsultation avböjde eftersom de uppfattade att beslutet om att avveckla kommittén redan var fattat och klart.

Vi i utskottet menar att det inte motsäger konsultationslagens syfte att regeringen har bildat sig en uppfattning och formulerat en ståndpunkt inför en konsultation. Men för att konsultationen ska kunna genomföras i god anda, vilket är det som lagen föreskriver, är det en förutsättning att utkomsten av konsultationen inte framstår som på förhand given.

Vi konstaterar också att det finns en skillnad mellan hur pressmeddelandet och inbjudan till de samiska företrädarna formulerades. Konsultationsförfrågan skickades ut efter pressmeddelandet. Det kan därför inte uteslutas att detta i kombination med pressmeddelandets utformning hade betydelse för att flera av de samiska företrädarna uppfattade konsultationen som onödig.

Utskottet anser därför att det hade varit lämpligt att skicka ut konsultationsförfrågan före eller åtminstone samtidigt med den mer allmänt riktade informationen i pressmeddelandet och att informationen bör vara i samklang.

Utöver detta framhåller vi vikten av att en konsultation genomförs i god anda. Regeringen behöver därför i fortsättningen överväga dels när i tid samiska företrädare bjuds in till konsultation, dels hur regeringen formulerar sig i kommunikationen i angelägenheter som rör samerna i förhållande till konsultationslagen.

Fru talman! Vidare har KU granskat lagförslaget om en ny arbetslöshetsförsäkring och bristen i propositionen på analys av konsekvenserna för jämställdheten. Även om utskottet noterar att beloppsgränserna som ska gälla för rätten till arbetslöshetsförsäkring inte regleras i lag utan i förordning och att möjligheterna att redan i propositionen bedöma de ekonomiska konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och män var begränsade framhåller vi vikten av att propositioner ska vara väl genomarbetade med utförliga problem- och konsekvensanalyser. Analyser av ett lagförslags konsekvenser för jämställdheten bör därför redovisas så utförligt som möjligt när det bedöms vara relevant, och någon analys av den nya modellens konsekvens för jämställdheten gjordes inte i propositionen utan i ett senare skede.

Fru talman! Det sista granskningsärende jag ska tala om i denna del är förordnandet av styrelseledamöter till Institutet för mänskliga rättigheter. Enligt lagen om Institutet för mänskliga rättigheter ska det i institutets styrelse finnas ledamöter med sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och med erfarenhet av kvalificerat arbete från civilsamhälle, rättsväsen, advokatverksamhet samt forskning och högskoleutbildning. Från vart och ett av dessa områden ska det finnas två ledamöter, och regeringen ska därför begära in förslag till ledamöter från institutets råd, Sveriges advokatsamfund samt forskning och högskoleutbildning.

I lagens förarbeten framhålls att det speciella nomineringsförfarandet är en central del när institutets styrelse ska tillsättas. Regeringen är visserligen inte formellt bunden av de förslag som lämnas, men normalt bör styrelseledamöter hämtas från kretsen av de nominerade. Eftersom Institutet för mänskliga rättigheter är en oberoende myndighet är nomineringsförfarandet lite komplicerat men mycket viktigt för att värna just oberoendet.

Av de personer som föreslogs var det enligt regeringen få som hade erfarenhet av kvalificerat arbete inom det civila samhället. Regeringen gjorde därför på eget bevåg en inventering bland personer som tidigare hade föreslagits till styrelsen och förordnade en av dessa. Även om regeringen som sagt inte är formellt bunden av de förslag som lämnas bör enligt utskottet styrelseledamöter normalt hämtas från kretsen av de nominerade. Detta gjordes alltså inte, vilket ledde till kraftiga reaktioner från institutets styrelse.

Utskottet menar att det inte kan uteslutas att ett skäl till att endast få personer med erfarenhet från det civila samhället nominerades var en konsekvens av hur inbjudan var formulerad. Det kan därför finnas skäl att se över nomineringsprocessen.

Utskottet gör ingen egen bedömning av de föreslagna personernas erfarenhet men vill ändå understryka att utgångspunkten är att styrelseledamöterna hämtas från kretsen av nominerade och att det med hänsyn till institutets oberoende är centralt att utrymmet för att utse andra personer är restriktivt.