Fru talman! Det avsnitt som vi nu debatterar rör elva specifika granskningar. Jag tänker uppehålla mig vid ett par av dem.

Inledningsvis vill jag kommentera en anmälan mot den tidigare socialdemokratiska regeringen gällande förordnandet av en ledamot i styrelsen för fredsforskningsinstitutet Sipri. I april år 2021 beslutade den dåvarande regeringen att förordna en rysk medborgare som ledamot i Sipris styrelse. Utnämningen skedde på rekommendation från just Sipris styrelse.

I maj 2024 avslöjade Expressen att personen i fråga hade nära band till Vladimir Putin och hans regim, bland annat som rådgivare till det ryska säkerhetsrådet.

I en anmälan till konstitutionsutskottet begärdes att utskottet skulle granska regeringens utnämning mot bakgrund av personens koppling till den ryska underrättelsetjänsten.

Regeringsformen anger att vid beredning av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare ska man, om det behövs, inhämta yttranden från kommuner och sammanslutningar av enskilda. I dagligt tal kallar vi detta för beredningskravet.

Av en promemoria från Regeringskansliet framgår att styrelseledamöter förordnas av regeringen enligt Sipris stadgar efter förslag från Sipris styrelse, forskarkollegiet eller de lokala arbetstagarorganisationerna. Vidare framgår att upplysningar om föreslagna styrelseledamöter inhämtas från Sipri. Något övervägande om att ha med ytterligare kandidater gjordes inte av regeringen.

Varken av den information som förmedlades av Sipri eller av det som framkom vid den interna beredningen inom Regeringskansliet framgick att det fanns skäl att ifrågasätta kandidaten. Mot den bakgrunden har utskottet stannat vid att inte göra något uttalande med anledning av granskningen. Det är alltså ingen brist.

Den principiella fråga som ändå väcks är i vilken utsträckning Regeringskansliet kan förlita sig på de nomineringar som man får sig till del och hur långt Regeringskansliets beredningskrav sträcker sig, det vill säga i vilken omfattning Regeringskansliet behöver göra egna utredningar om de föreslagna kandidaterna.

Om Regeringskansliet i just det här fallet hade gjort en mer ingående beredning än den som nu gjordes hade man måhända kunnat förhindra att en person med nära band till Vladimir Putins regim förordnades som styrelseledamot i Sipri. Kanske kan konstitutionsutskottet vid ett annat tillfälle göra en mer generell granskning av beredningskravet vid utnämningsärenden, då det är tämligen vanligt att regeringen gör utnämningar på förslag av olika utomstående organisationer.

Fru talman! Ett ärende som har väckt en hel del medial uppmärksamhet är granskningen av regeringens efterlevnad av klimatlagen. Jag anar att det är ett ämne som återkommer också senare i dagens debatt.

Det klimatpolitiska ramverket består av tre delar, nämligen mål för klimatpolitiken som satts upp av riksdagen, en klimatlag och inrättandet av ett klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga målet är att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären för att därefter uppnå negativa utsläpp. Därutöver finns etappmål för 2030 och 2040.

Klimatlagen innehåller bestämmelser om regeringens klimatpolitiska arbete, vad arbetet ska syfta till och hur det ska bedrivas.

Ett enigt konstitutionsutskott har konstaterat att regeringen har följt kraven i klimatlagen på vad den ska göra när det gäller formerna för överlämnandet av klimatredovisningen och handlingsplanen samt innehållet i klimatredovisningen. Konstitutionsutskottet har därutöver valt att inte göra någon detaljerad analys av utfallet av regeringens utformning av klimatpolitiken enligt målsättningarna i klimatlagen, helt enkelt därför att det inte kan vara konstitutionsutskottets roll att utvärdera förd politik. Konstitutionsutskottets uppgift är att granska på konstitutionella grunder, inte politiska.

När det gäller innehållet i klimathandlingsplanen vill jag nämna att den har granskats och behandlats av miljö- och jordbruksutskottet, som inte anmärkte på redovisningen. Miljö- och jordbruksutskottet ansåg att det arbete som presenterades i handlingsplanen, inklusive beslutade planer och åtgärder som regeringen avser att vidta, är väl avvägt och att den beskrivna politiken skulle kunna få brett stöd i olika grupper över hela landet.

Senare kommer säkert någon från talarstolen här att påpeka att Klimatpolitiska rådet vid sin granskning har gjort bedömningen att klimathandlingsplanen inte lever upp till klimatlagens krav, vilket för övrigt också gällde den handlingsplan som presenterades av den tidigare regeringen under förra mandatperioden. Regeringen har dock varit tydlig med att den i denna del inte delar Klimatpolitiska rådets bedömning. Som jag nämnde tidigare har konstitutionsutskottet valt att inte göra någon egen bedömning i denna del.

Värt att notera i sammanhanget är dock att regeringen har beslutat om flera uppdrag för att förstärka myndigheternas analyskapacitet, utveckla arbetet med utsläppsinventeringar och samhällsekonomiska modeller och ta fram vägledningar avseende klimateffektbedömningar och klimatpolitikens kostnadseffektivitet. Inför framtagandet av 2023 års klimathandlingsplaner utökades också antalet myndigheter som fick i uppdrag att ta fram underlag till handlingsplanen.

Här har Klimatpolitiska rådet konstaterat att regeringen sedan den första klimatpolitiska handlingsplanen togs fram tagit flera steg för att förbättra effektbedömningarna av de politiska insatser som beslutats. Det är ett bra betyg till regeringen.

Fru talman! Slutligen hade jag tänkt nämna något om Renmarkskommittén och den konsultationslag som har diskuterats här tidigare. Två talare före mig har dock redan tagit upp den frågan. För att undvika upprepningar avstår jag därför från den delen.