Fru talman! När det gäller fiskekvoter är det bara att konstatera att regeringen förvisso inte är formellt bunden av EU-nämnden. Det är dock viktigt att man förväntar sig att regeringen inte kommer att företräda en åsikt som står i direkt strid med det EU-nämnden har gett uttryck för.

Landsbygdsminister Peter Kullgren framförde under samrådet att regeringens utgångspunkt var att kvoterna för sill- och strömmingsfiske skulle minska. Det framgick dock också att det troligtvis fanns lite stöd för en sådan hållning, och därför ville han och regeringen inte gå in i förhandlingarna med vad han själv kallade röda linjer.

Det är i sammanhanget noterbart att kompromissen som landsbygdsministern nådde slutligen innebar ökade kvoter för sill- och strömmingsfiske. En viktig poäng som konstitutionsutskottet vill framhålla är att förnyad kontakt med EU-nämnden är möjlig. Det var inte något som gjordes i det här fallet.

Fru talman! Vi har en regering som sätter stort värde vid medborgarskapets betydelse. Man talar ofta om språkets betydelse. Personligen har jag hört sägas att om man ställer en fråga om björn och lodjur är det inte att betrakta som en fråga om varg. Jag tror att det finns väldigt många som skulle hålla med mig om just det påståendet.

När EU-nämnden hanterade en övrig fråga kallad Stora rovdjur angående en not med namnet The re-evaluation of the Annexes of Habitats Directive as regards certain Large Carnivore Populations blev just det här aktuellt. Noten i fråga handlade om stora rovdjur – däribland varg, men också björn och lodjur – och att skyddsstatusen för dessa skulle sänkas.

Landsbygdsministerns statssekreterare fick en fråga som ordagrant löd: ”Kan ni berätta varför man ska sänka skyddet för lodjur?” På det svarade statssekreteraren: ”Det här avser varg”.

I följdfrågan från ledamoten anfördes att det också uttryckligen står björn och lodjur, och att det också står något svepande om större rovdjur. På detta svarade statssekreteraren, och jag citerar återigen: ”Vi kanske inte ska ha en omfattande vargdebatt”.

Fru talman! Med anledning av det vill jag vara väldigt tydlig. Jag är personligen av uppfattningen att lodjur och björn inte är varg. Jag vill vara väldigt tydlig här i kammaren i dag, för att ingen i framtiden ska få den uppfattningen. Om jag i framtiden skulle få för mig att debattera lodjur och björn handlar det alltså inte om varg.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att jag talar för hela Vänsterpartiets riksdagsgrupp i just den här frågan. Det var visserligen en ledamot från Miljöpartiet som ställde frågan i EU-nämnden, i det fallet om lodjur. Jag hoppas dock att vi kan få klarhet i om andra miljöpartister i likhet med mig anser att lodjur inte är varg. Frågeställaren verkar inte tycka det, om jag läser utdraget från EU-nämndens protokoll rätt, men det är självklart främmande för mig att lägga ord i andras mun – med undantag för Vänsterpartiets ledamöter. Där kan jag bara säga så här: Vi anser att lodjur och varg inte är samma sak. Det kan jag garantera. Och i likhet med utskottet anser jag att det är viktigt att frågor som ställs på EU-nämndens sammanträden besvaras så fullständigt och tydligt som möjligt.

Fru talman! Interpellationer i riksdagen är ett av de viktigaste verktyg som vi ledamöter har för att kunna granska regeringen och utkräva ansvar. Det finns en möjlighet för regeringen att skicka skriftliga svar i förväg till ledamöterna inför interpellationsdebatterna. Det är ett tillvägagångssätt som i princip har blivit praxis. Det är nästan en praxis som en del skulle se som lag, även om det inte är det. Vi riksdagsledamöter tar regeringen på allvar, och de svar som regeringen skickar inför interpellationsdebatter är föremål för noggranna studier. Det är därför viktigt att de stämmer överens med de svar som avlämnas i kammaren. Det är också något som regeringen håller med om.

Jag måste därför säga att jag blev väldigt förvånad, nästan som ett frågetecken, när jag i en interpellationsdebatt tidigare i år fick uppleva att det svar som jag fått i förväg inte alls överensstämde med det svar som avlämnades i kammaren. Det var till största delen helt och hållet annorlunda, även till innehållet. Till och med sittande talman, som också sitter här i dag, konstaterade och kommenterade att det förhöll sig på det viset.

Finansministern har konstaterat att det var ett misstag, och nu vet vi att åtgärder har vidtagits för att något liknande inte ska ske igen. Men jag skulle ändå vilja tillägga att jag har hört mig för med kammarkansliet, och såvitt kammarkansliet vet är det här någonting som aldrig någonsin tidigare har inträffat. Man skulle faktiskt kunna säga att den här händelsen har gjort att finansministern, fru talmannen och jag själv har blivit en del av Sveriges historia och att vi på det sättet också är unika, kanske för alltid. Jag tillsammans med utskottet hoppas att det förblir på det viset.