Herr talman! Jag vill inleda med att tacka för debatten och avsluta med några reflektioner från min sida.

Under regeringens och Sverigedemokraternas styre ser vi svart på vitt att äldreomsorgens personal, framför allt inom hemtjänsten, blir sjukare, mer slitna och fattigare. Upplevelsen är att makten – politikerna, de som styr landet – har övergett dem och prioriterat annat. Det var därför som jag inledde debatten med att poängtera att det blir en nagel i ögat hos hemtjänstens personal, som är sjukare och mer frånvarande från sina arbetsplatser, när statsministern och andra ministrar får en löneökning, när miljardärerna och miljonärerna får en skattesänkning och när man får statliga subventioner och kan använda lyx-rotbidrag och lyx-rutbidrag.

Jag tycker att den här prioriteringen också blir framträdande när vi får höra från äldreminister Anna Tenje om vilka prioriteringar och satsningar som görs inom hemtjänsten – i alla fall från statligt håll. Det pratas inte om vikten av att öka resurserna till både mindre och större kommuner. Det är svårt att behålla personal. Det är svårt att rekrytera ny personal, och det är svårt att utbilda och vidareutbilda personal. Det är därför som vi har planeringsverktyget vad gäller minutstyrningen inom äldreomsorgen. När det saknas resurser måste man effektivisera, och det skadar äldreomsorgens personal.