Herr talman! Jag skulle vilja ta vid där äldreministern slutade. Ministern säger att vi nu ser samma brister inom äldreomsorgen som vi har sett under de senaste 20 åren. Också Coronakommissionen har konstaterat att det inte har skett någon förändring sedan pandemin. Regeringen och äldreministern säger att äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen.

Men varför har vi den mest sjukskrivna och mest sjukfrånvarande personalen inom just äldreomsorgen, om nu äldreomsorgen är en så viktig och prioriterad fråga för den här regeringen? Jag får inte ihop den ekvationen. Jag tror att de som lyssnar på debatten inte heller får ihop den ekvationen och inte heller de som jobbar inom svensk äldreomsorg. Det är också därför som vi i omgångar har kallat upp ministern till socialutskottet för att redogöra för hur regeringen ska mota bort de brister som vi ser inom svensk äldreomsorg.

Ofta brukar äldreministern referera till Äldreomsorgslyftet. Det är välkommet. Men undersköterskor och vårdbiträden varslas i dag på grund av besparingar. Det finns sådana siffror. Det är besparingar som är ett resultat av att det tillförs för lite statsbidrag från regeringen till både mindre och större kommuner.

Det är viktigt att utbilda och vidareutbilda äldreomsorgens personal så att vi får en gedigen kompetensförsörjning inför de utmaningar vi ser för framtiden. Men vi i Vänsterpartiet ser också gärna att de också får behålla sina anställningar och att de till och med blir fler inom äldreomsorgen. Hur ska detta bli möjligt när staten och regeringen inte tillför tillräckliga resurser till kommunerna så att de kan behålla sin äldreomsorgspersonal och anställa fler?

Jag säger inte att det är enbart regeringens uppdrag att avskaffa de minutstyrda schemana, men jag vill poängtera att det är just dessa scheman som skyddsombuden runt om i landet har beskrivit som en tydlig bov i arbetsmiljöproblemet. Det är också något som Arbetsmiljöverket särskilt ska titta på i sin granskning.

Jag vill bara få svar på min fråga. Mot bakgrund av granskningens slutsatser, är regeringen utifrån sitt lagstadgade ansvarsområde beredd att göra det som krävs för att säkerställa att kommuner kan få bort de minutstyrda schemana så att personalen får en bättre arbetsmiljö och därmed också vill stanna kvar eller kan lockas tillbaka till äldreomsorgen?

Äldreministern nämner också hur viktigt det är med ledarskapet. Det är också därför som jag lyfter fram vikten av nationella bemanningsriktlinjer, där regeringen sänder ut en tydlig normering för äldreomsorgen vad gäller antalet medarbetare under varje chef.

Det är i dag alltför många medarbetare under varje chef. Medarbetarna hinner inte träffa sin chef, och chefen hinner inte träffa sina medarbetare. På vilket sätt ska man kunna lösa viktiga arbetsmiljöproblem om det är alltför många medarbetare under varje chef? Detta är något som fackförbund har påtalat i omgångar, och vi har också diskuterat det i debatter och i utskottet när ministern har varit där. Det är därför jag framhåller vikten av nationella bemanningsriktlinjer från regeringen. Hur ser äldreminister Anna Tenje på detta?