Herr talman! Jag tror att det är Sveriges sjöar och den svenska allemansrätten som är det svenskaste som finns. Strandskyddsreglerna är nog det mest byråkratiskt svenska som finns. Det är väldigt få som tycker att dagens regler är bra. Men här tycker vi genuint olika, och det är bra att ha en diskussion om den saken.

Vi tycker att dagens regler fungerar dåligt. Regering på regering har tillsatt försök att, som det heter, justera strandskyddet – liberalisera det lite grann. Det brukar varje gång landa i att reglerna blir ännu striktare.

Vi står på landets kommuners sida. De är bättre skickade att avgöra vilka stränder vid vilka sjöar som bör bli föremål för mer bebyggelse så att fler kan komma nära de sjöarna och vilka som redan är så pass exploaterade att man inte ska göra mer. Det här vill landets kommunalråd göra, nästan oberoende av partifärg, för de kan sin egen bygd. De vet var man skulle kunna få till utvecklingspotential i sin egen kommun.

De svenska strandskyddsreglerna är i praktiken till för att lägga en blöt filt över allt och stoppa allt. Det vet nästan alla kommunalpolitiker och andra som försöker göra något riktigt bra för sin egen bygd men som stoppas av en länsstyrelse som skyller på en lagstiftning.

Alla vet att det är på det här sättet. Att ni tycker tvärtom tycker jag är hedervärt. Man kan tycka så. Vi tycker inte så. Därför tillsatte vi i går en riktig utredning som på allvar vänder på bevisbördan.

Strandskydd ska finnas där det är påkallat. Strandskydd ska inte användas för att stoppa all utveckling överallt i hela Sverige så fort man är nära ett vattendrag eller en sjö.

(Applåder)