Herr talman! Låt mig dela in svaret i två delar, som båda är viktiga. Jag tror att vi kommer att kunna enas om en del och vara oeniga om en del.

Den ena delen är att i grund och botten är den svenska arbetslösheten tudelad. Vi har väldigt hög arbetslöshet bland människor som har kommit till Sverige, som inte talar svenska, som har låg utbildning och som kanske inte har någon erfarenhet alls av svensk arbetsmarknad. Det är en invandrarrelaterad arbetslöshet som är strukturell, långvarig och oberoende av konjunkturer. Inte minst Centerpartiet bär ett betydande ansvar för den ohållbara invandringspolitik som fördes under lång tid. Nu lägger vi om den politiken.

Den andra delen är konjunkturell. Vi vet alla att arbetslösheten stiger i lågkonjunktur och sjunker i högkonjunktur. Det är inget dramatiskt, så länge människor har en chans att få ett nytt arbete. Ofta har det fungerat bra i Sverige. Vi är bra på omskolning, på upskilling som man säger på engelska, och att skaffa oss nya kunskaper. Vi har omfattande program och system för detta som ofta fungerar väldigt bra. Det är också viktigt att man verkligen lär sig de saker som behövs på den arbetsmarknad som nu växer fram.

Mycket handlar också om den höga inflationen. Den höga inflationen gjorde att många företag hade svårt att klara av konkurrensen. Vi har nu fått ned inflationen. Förra året förstärkte vi de offentliga insatserna med 70 miljarder kronor för att få igång hjulen igen. Det är normalt så vi gör i Sverige för att parera tillfällig arbetslöshet.

Jag är mycket mer bekymrad över den invandrarrelaterade arbetslösheten än över den som mest beror på konjunkturen. Men man ska ha ögonen på den senare också.

Det andra som ledamoten pekar på är företagandeklimatet. Där är vi överens om det allra mesta: bättre företagsklimat i Sverige, lägre skatter för dem som gör stora insatser och tar stora risker, landsbygdens företagande och skogens företagande.

Då undrar man lite nyfiket: Med vilka ska ni få igenom den politiken så länge ni har era vänner till vänster?