Fru talman! Låt mig inleda med att tydligt slå fast att ett stort parti bär ett stort ansvar. De felaktigheter, de otydligheter och den otillräckliga kontroll som förekommit i delar av Kombilotteriets försäljningsverksamhet borde aldrig ha förekommit. Det är allvarligt. Detta har vi som licenshavare tagit ansvar för, och det tar vi ansvar för. Vi har blivit granskade, kritiserade och nu också bötfällda – allt detta helt befogat. Nu har mängder av åtgärder vidtagits, och Kombilotteriet har genomgått stora förändringar. Men dessa misstag borde aldrig ha skett. De borde ha förebyggts.

Men, fru talman, problemet är att vi inte är här i dag för att debattera ett nytt system för ökad tillsyn. Vi diskuterar inte en generell översyn av marknadsföring, försäljning eller konsumentskydd i spelsektorn eller för alla allmännyttiga lotterier. Nej, vi diskuterar tyvärr ett lagförslag som med kirurgisk precision har utformats för att komma åt det största oppositionspartiets finansiering.

Först, fru talman, vill jag gärna ta ett steg tillbaka och titta på vad allmännyttiga lotterier egentligen är. Allmännyttiga lotterier har i generationer varit en bärande del av det svenska föreningslivets finansiering. I allt från idrottsklubbar till nykterhetsrörelsen, hembygdsrörelsen och organisationer som Barncancerfonden med flera har lotteriförsäljning använts för att finansiera allmännyttiga ändamål, det vill säga för att göra samhällsnytta.

Politiska partier är också föreningar. Vi har medlemmar och stadgar. Vi har syften som handlar om samhällsnytta, bildning och organisering. Det har därför varit fullt möjligt för alla partier att bedriva lotteriverksamhet. Både Sverigedemokraterna och Moderaterna har faktiskt försökt.

Om regeringen verkligen hade velat se över spelreglerna hade man kunnat göra det brett, och sakligt. Regeringen hade kunnat samla partierna, remissinstanserna och civilsamhället. Man hade kunnat hantera frågan med respekt för demokratins villkor och med respekt för hur vi arbetar i riksdagen när vi överlägger om viktiga och stora beslut.

Historiskt har det funnits en bred politisk enighet här i kammaren om att allmännyttiga lotterier ska behandlas lika. Det har funnits en enighet som slår fast att partipolitiskt engagemang är en del av det ideella Sverige. Därför definieras partier fortfarande som allmännyttiga i andra delar av lagstiftningen.

Men här, i det förslag som vi debatterar nu, gör man skillnad på förening och förening. Och det är tydligt att det bakom denna förändring finns en farlig idé, nämligen att det är acceptabelt att använda lagstiftningens makt för att tysta meningsmotståndare. Det är inte värdigt ett öppet och demokratiskt samhälle. Den vägen har regeringen nu, pådriven av Sverigedemokraterna, valt att slå in på.

Fru talman! Det går tyvärr inte att dra någon annan slutsats. Det är bara att blicka bakåt och se på de olika beslut som fattats här i kammaren. Samma SD-ledda regering som nu presenterar denna proposition och hävdar att de nya reglerna är till för att skydda konsumenter från att vilseledas av marknadsföring är samma regering som tidigare har sagt nej till förslag som skulle ha begränsat reklam för de mest riskfyllda spelformerna, som nätkasinon. I en tid då spelmissbruket ökar, särskild bland yngre, har Tidöpartierna valt att i stället skydda de stora spelbolagens intressen.

Spelberoende är ett av våra största folkhälsoproblem. Enligt Folkhälsomyndigheten har 340 000 svenskar spelproblem, varav 45 000 har ett mycket allvarligt spelberoende – spelberoende som direkt är kopplat till spel om pengar och onlinekasinon.

När den S-ledda regeringen lade fram en proposition 2022 för att stärka spelansvaret och införa tydligare krav på måttfullhet i spelreklam röstade Sverigedemokraterna, Moderaterna och övriga Tidöpartier nej. Det är därför obegripligt för mig hur regeringen nu påstår sig ta ansvar för att skydda konsumenter och sårbara grupper i samhället när regeringen anser att nätkasinon, där det spelas om miljonbelopp, är mindre farliga än skraplotter där man oftast vinner ett påslakan.

Jag skulle önska att alla i Tidöpartierna var lika rakryggade och ärliga som Tobias Andersson från Sverigedemokraterna, för han säger åtminstone som det är. Han säger att det handlar om att ”dra åt kranen” för Socialdemokraterna och att göra förstamajtågen kortare. Varför väljer Tidöpartierna annars att beskatta ett ideellt lotteri med skraplotter 14 gånger hårdare än ett vinstdrivet nätkasino?

Fru talman! Flera tunga remissinstanser resonerar på samma sätt. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att förslaget kan stå i strid med föreningsfriheten, eftersom det i praktiken riktar sig mot ett enskilt partis möjlighet att finansiera sin verksamhet.

Centrum för rättvisa pekar på risken att lagen bryter mot Europakonventionen och hänvisar till tidigare fall där liknande lagar fällts i Europadomstolen.

Sveriges advokatsamfund uttrycker oro för att lagen bryter mot principen om generellt tillämpbar lagstiftning och att regeringen inte analyserat de konstitutionella riskerna.

Svalo, som organiserar ett tjugotal ideella lotterier, varnar för att detta skapar ett prejudikat som riskerar att slå ut stora delar av det svenska civilsamhällets finansiering, alltifrån Cancerfonden till PRO.

Jag vill stanna en stund vid just den farhåga som bland andra Svalo lyfter fram. Det följer ett tydligt mönster, ett mönster där det civila samhället i Sverige gradvis pressas tillbaka av den politiska majoritet som nu styr. Under den SD-ledda regeringen har vi sett hur studieförbund och organisationer inom miljö, klimat, fred, kultur, folkbildning och andra aktörer fått sin finansiering kraftigt minskad eller i värsta fall helt strypt.

Vi har sett hur regeringen helt har slagit undan benen för civilsamhällets biståndsverksamhet. Vi har sett hur viktiga aktörer i civilsamhället offentligt har misstänkliggjorts, hur deras motiv ifrågasatts och hur deras verksamheter har baktalats. Och vi har hört hoten att organisationer kan förlora sina bidrag om de kritiserar Tidöpartiernas politik.

Det är en politisk linje som går igen. En linje där föreningslivet bara tolereras så länge det håller sig på mattan. Det fria civilsamhället villkoras med tystnad.

Med denna proposition är det Socialdemokraternas tur. När lagar används för att strypa finansiering och isolera kritiska röster förskjuts gränserna för vad som är acceptabelt i en demokrati. Det är detta vi debatterar här i dag.

Fru talman! I en demokrati möts idéer och ideologier. Vi socialdemokrater är inte rädda för ideologisk kamp. Vi möter våra motståndare i debatter varje dag – om välfärd, arbetsmarknad, klimat och rättvisa. Vi tror att väljarna är kloka nog att se skillnaden mellan olika vägval och att de röstar utifrån vilken framtid de tror på.

Vi vill mötas i debatter om hur vi kan få bukt med gängkriminaliteten, hur vi löser den bostadskris som lamslår bostadsmarknaden och byggbranschen, hur vi kan förenkla ekonomin för de hushåll som har det tuffast, de ensamstående mammorna som kämpar, och hur vi kan trycka tillbaka den skenande och högsta arbetslösheten i EU.

Vi vill vinna val med vår politik, med våra svar på dessa utmaningar som Sverige i dag står inför – inte genom att tysta någon annan, utan genom att övertyga med vår politik och våra argument.

Jag önskar att Tidöpartierna också tänkte så. Jag önskar att de litade mer på sina egna idéer än på taktiska knep. För när makten används för att försvaga oppositionen och tysta oliktänkande osar det inte självförtroende utan rädsla. Och det är inte klädsamt. Det är inte demokratiskt.

Fru talman! Tidöpartierna kan ge sig på vår finansiering. Det stoppar inte den folkrörelse som bygger vårt parti.

För vår rörelse bygger inte på pengar. Den bygger på människor, på övertygelse och på organisering. Det har den gjort i över 130 år.

Vår rörelse kommer inte att tystna. Vår kamp för jämlikhet, vår vision om solidaritet och vår tro på ett demokratiskt samhälle står kvar.

Det går att dra åt kranar, men det går inte att tömma engagemanget ur människor. Det är engagemang som bär vårt parti. Det är engagemang och viljan till förändring som gör våra demonstrationståg kilometerlånga varje första maj. Och det är inget som denna proposition kan ändra på.

Av den anledningen yrkar jag bifall till reservation 1 och avslag på propositionen i dess helhet.

(Applåder)