Fru talman! Detta har uppdagats efteråt, säger Mats Berglund. Jag kommer att gå igenom den kronologiska ordningen mer i detalj i mitt anförande sedan, men vi kan gå väldigt långt tillbaka i tiden och se den kritik som har riktats mot den verksamhet som Socialdemokraterna har bedrivit och det omoraliska i den.

Sedan vet jag inte om Mats totalt missförstod mig som att Miljöpartiet skulle sälja kaffekoppar på abonnemang. Självklart inte. Det var en metafor i syfte att lite grann slå sönder just det argumentet, att man kan sälja en kaffekopp som politiskt parti. Nu pratar vi om någonting helt annat. Vi pratar om en organiserad verksamhet som säljer på abonnemang till äldre genom gängkriminella på Solkusten och aggressiv telefonförsäljning. Det är klart att det är någonting helt annat än att sälja en kaffekopp som politiskt parti.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Mats Berglund. Jag delar Mats känsla och ambition för föreningslivet, och jag tycker att det är viktigt att värna föreningslivet.

Men låt mig göra en jämförelse. När vi talar om allmännyttiga lotterier tror jag att de flesta tänker på de egna grabbarna som spelar pingis eller hockey. De går runt eller står på torget och säljer lotter för att bidra med några kronor till sin förening. Man tänker inte på ett multimiljonimperium – 150 miljoner årligen – med säljorganisationer och aggressiva försäljningstekniker för att lura människor. Det är två helt olika saker.

Ser inte Mats Berglund skillnaden på de två? Ser du ingen skillnad på min grabbs lilla pingisförening och det imperium av koncernbolag som Socialdemokraterna bedriver med organiserad försäljning av lotteriverksamhet? Är det ingen skillnad? Är det bara jag som tycker så? Jag förstår inte riktigt resonemanget från Mats.

(Applåder)