Fru talman! Om man vill göra det väldigt enkelt för sig skulle man kunna säga att högskolan handlar om två saker. Det ena handlar om att vi behöver ha en forskning som håller riktigt hög nivå. Det andra handlar om att vi behöver utbilda och stärka kompetensen hos våra studenter och hos dem som läser vidare efter ett arbetsliv i en viss riktning.

Centerpartiet har tre fokusområden inom detta, som vi har nämnt tidigare. Det handlar för det första om akademisk frihet, för det andra om vassare spets i svensk forskning och för det tredje om en högre utbildning som är tillgänglig i hela landet.

Akademisk frihet har vi debatterat, inte minst senast i forskningspropositionsdebatten här i kammaren, så jag låter det vila i denna debatt. Jag tänkte i stället fokusera på högre utbildning tillgänglig i hela landet.

Först vill jag dock säga ett par ord om ett intressant möte jag hade i måndags. Jag var inbjuden till en forskningsavdelning på Chalmers för att vara med på deras årskonferens. De håller på med kemi i olika former och har en kemiavdelning. Jag fick lyssna på forskningspresentationer men också diskutera forskningspolitik.

Jag fick bland annat lyssna till professor Marcus Wilhelmsson, vars forskargrupp designar fluorescenta basanaloger för dna och rna. Syftet med forskningen är att utveckla molekyler och metoder som underlättar för forskare som vill studera nukleinsyramolekylers struktur och dynamik samt deras interaktioner med bland annat proteiner.

Ännu mer intressant var kanske att denna forskargrupp har startat ett företag – en startup – som är helt baserad på deras forskning. Man tar alltså forskningsresultat direkt till ett företag.

Detta kan hjälpa patienter. Vi kan hjälpa samhället. Vi bygger ett företag som kan gå på export och få in skatteintäkter till vår välfärd – det här är ju en mekanik som vi gärna vill se mer av i Sverige. Det var gott att få det till del på ett och samma ställe.

Naturligtvis är det bara ett exempel på hur viktigt det är för Sverige att satsa på spets i svensk forskning. Något som också var slående, fru talman, är att det inte från politiskt håll går att beställa ett forskningsgenombrott. Detta är någonting som sker i professionen. Det sker på forskaravdelningar när forskarna själva funderar och diskuterar vad de vill borra djupare i. Det är väldigt viktigt, anser Centerpartiet, att erkänna professionen.

Vår följande diskussion kom att handla mycket om hur interaktioner mellan forskare och politiker kan stärkas och om hur vi politiker bättre kan förstå forskarens villkor. Men minst lika viktigt – kanske ännu viktigare faktiskt – är hur forskare och akademin i stort kan förstå politikens och demokratins villkor bättre. Jag tänker: Må vi politiker och forskare tillsammans hitta vägar för mer ömsesidig förståelse.

Fru talman! Forskning på världsklassnivå kan vi inte ha i hela landet, det är faktiskt en orimlig tanke, men tillgänglig högre utbildning i hela landet är lika nödvändigt för vår utveckling som den vassaste forskningen.

Kompetensbristen är mycket stor i hela landet. Dessutom är ingenting så riskabelt som att lämna grupper vid sidan av – både för att vi går miste om möjligheter och för att vi sänker enskildas livsmöjligheter.

Den förmodligen största och mest ökande strukturella ojämlikheten i landet är den geografiska: den mellan stad, stadsnära kommuner och landsbygdens kommuner. Den klyftan är långt större än till exempel mellan stad och förort.

Låt oss titta på några siffror och samband. Jag fick tag i siffror från Statistiska centralbyrån på genomsnittslöner och kommunalskattenivåer. Vi kan ju ta de två kanske mest extrema kommunerna, de som ligger i toppen och botten, nämligen Dorotea och Danderyd. Det blir dagens dubbel – DD!

Dorotea har väldigt låga löner jämfört med Danderyd, men när det gäller kommunalskatten är det precis tvärtom; den är mycket, mycket högre i Dorotea än i Danderyd. Det blir alltså en dubbel smäll för landsbygden. Mest intressant är möjligen att titta på disponibel nettoinkomst. I Danderyd har man 1 800 000 kronor netto per hushåll att leva på, medan man i Dorotea har ungefär 417 000 kronor. Det är en enorm skillnad mellan stad och landsbygd.

Det här var två extremer, men vi skulle kunna jämföra två andra orter. I morgon ska jag resa över landet, genom Värmland. Jag bor i Lerum, fru talman, och far därifrån. Där är den disponibla nettoinkomsten 724 000 kronor per hushåll. Jag kommer att passera bland annat Munkfors kommun, som ligger norr om Karlstad och som Klarälven vindlar sig förbi. Där är nettoinkomsten 422 000. Det är 300 000 kronors skillnad i nettoinkomst mellan två ganska små kommuner, varav en är stadsnära och en ligger på landsbygden.

Sambandet som är intressant för den här debatten, fru talman, är utbildningsnivån. I Danderyd är det över 40 procent som har eftergymnasial utbildning medan det är 11 procent i Dorotea. När det gäller eftergymnasial utbildning i Munkfors och Lerum ligger Munkfors också på 10–11 procent medan Lerum ligger på 27 procent.

Tillgänglighet till utbildning i hela landet är avgörande för att små och landsbygdsnära kommuner ska kunna växa och frodas. Det sambandet måste vi rikta större uppmärksamhet mot, fru talman. Högre utbildning bör betraktas som en infrastruktur precis som el, vatten, fiber och vägar. Sjuksköterska, lärare, polis, socionom – ja, listan kan göras lång – är yrken som kräver högre utbildning, och de måste faktiskt finnas överallt.

Som ett exempel: Ska vi ge våra barn likvärdiga förutsättningar i vuxenlivet måste skolans lärare ha likvärdiga färdigheter över hela landet. Så ser det inte ut i dag. Ska vi utveckla hela vårt land och jämna ut orättvisor måste vi stärka all infrastruktur. Tillgång till högre utbildning av god kvalitet i hela landet ökar människors möjligheter till jobb och trygghet samtidigt som vi vet att det gynnar näringslivet och vår gemensamma välfärd.

Fru talman! Högskolornas arbetsmarknadsanknytning och regionala samverkan bör av den anledningen stärkas. Högskolorna är nav för utveckling och en katalysator för våra bygder. Jämte en mer livaktig samverkan mellan högskolor och lokalt och regionalt näringsliv finns det också anledning för högskolorna att designa utbildningarna för den alltmer rörliga arbetsmarknadens behov.

Vidare, fru talman, vill jag jämte högskolornas fysiska möjligheter att erbjuda relevanta och högkvalitativa utbildningar i hela vårt land lyfta två andra centrala möjligheter.

Den ena är att också i fortsättningen kunna läsa fristående kurser på distans. Vi måste hålla i den möjligheten. Högre utbildning blir tillgänglig för fler genom distansutbildningar.

Lägg därtill hybriden lärcentrum, där kommuner som ligger en bit från våra högskolor kan ombesörja lokaler och fysiska platser där studenter kan vistas och få ett sammanhang med kursare men där kurserna ges i grupp digitalt från egentligen vilken högskola eller vilket universitet som helst. Centerpartiet vill att denna möjlighet uppmärksammas av fler lärosäten.

Slutligen, fru talman: Centerpartiet kämpar oförtrutet för goda villkor för hela Sverige, och jag yrkar därmed bifall till reservation 2.

(Applåder)