Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 9.

Vi debatterar i dag utbildningsutskottets betänkande 14 om högskolan. För inte alltför lång tid sedan debatterades vissa av dessa frågor här i kammaren. Det skedde under den stora debatten om forsknings- och innovationspropositionen. Trots det är det här ett brett betänkande som speglar hur högre utbildning även fortsättningsvis är ett av våra viktigaste politiska verktyg för individens frigörelse men också för samhällets utveckling och sammanhållning.

Från socialdemokratiskt håll vill vi vara tydliga med att högskolan ska vara till för alla, inte några få. Den ska bygga på kunskap, inte köpkraft. Den ska bidra till jämlikhet, inte befästa ojämlikhet.

En av högre utbildnings många viktiga funktioner är att se till att vi har högkvalitativ arbetskraft runt om i hela vårt land. Det behövs för att stärka tillväxten. Det behövs för att stärka vårt lands innovationsförmåga. Det behövs för att våra företag ska få möjlighet att växa.

Högre utbildning behövs också för att se till att samhället har den kompetens som krävs för att vi ska kunna ta hand om varandra. Det får vi genom att hela landet har tillgång till välutbildade lärare, sjuksköterskor, socionomer, poliser och många andra yrkesgrupper.

Högre utbildning har en extremt stor betydelse för lokala kompetenskluster där industrier etableras nära de platser där arbetskraften finns. I samverkan med det omgivande samhället blir också utbildningen bättre och har högre kvalitet.

Sverige har väldigt bra utbildning, men det finns utmaningar som kräver politisk handlingskraft. Vi behöver se över hur vi fördelar resurser till den högre utbildningen. För att kunna utvecklas måste våra studenter ha tillgång till duktiga lärare och akademiker i sitt lärande. Vi behöver stärka den lärarledda tiden inom högre utbildning så att fler får möjlighet att tillsammans med kompetenta lärare utvecklas och ta del av kunskap.

Utbildningsutbudet för redan yrkesverksamma behöver stärkas över hela landet. Precis som ledamoten Malm sa har regeringen en remiss ute gällande en resursfördelningsmodell för att skapa möjligheter för redan yrkesverksamma att fortbilda sig och uppdatera sina kunskaper.

Det är lovvärt och viktigt, men det finns risker med utredningen och remissen. Många av denna regerings tidigare förslag har ofta lett till omfördelningar som gjort att utbildningsplatser i vårt land centraliseras snarare än decentraliseras.

Det finns också en risk för undanträngningseffekter. Nybörjarstudenterna kommer att få det svårare att få tillgång till utbildningsplatser. Det kan tyckas märkligt i en tid av hög arbetslöshet då vi behöver få fler människor i arbete. Vi behöver därför se över en ny resursfördelningsmodell.

En ny resursfördelningsmodell måste säkerställa att vi har utbildning i hela landet, att studenter har tillgång till högkvalitativ undervisning och att människor får möjligheten att utbilda sig högre upp i åldrarna. Det gäller både för första gången och för att kunna fylla på redan befintliga kunskaper. Det stärker individer inom deras yrken men ger dem också möjlighet att växla yrke under arbetslivet. Därför behövs satsningar på validering, decentraliserad utbildning och fristående kurser. Det stärker individen, tillväxten och oss som samhälle.

Fru talman! En annan sak i betänkandet som är väldigt viktig är studenters villkor. Det är inte en marginalfråga – det är en avgörande framtidsfråga för landets lärosäten. Det handlar om hur vi formar ett samhälle som håller ihop, ett samhälle där varje människa ges möjligheter att växa, delta och påverka sin situation.

För oss socialdemokrater är detta en grundläggande fråga om jämlikhet och demokrati. I det svenska samhällsbygget är demokratin inte begränsad till valdagen. Den genomsyrar våra institutioner, våra utbildningar och våra arbetsplatser. Studentinflytande är därför inte ett tillägg; det är ett fundament. När studenter ges reellt inflytande över sin utbildning främjas både utbildningens kvalitet och studenternas känsla av delaktighet. Vi vet att aktiva studentkårer och starka studentröster är en resurs, inte ett hinder, för akademisk utveckling.

Därför är det ett politiskt ansvar att säkerställa långsiktig finansiering av studentkårer och transparens i högskolornas beslutsprocesser och att studenters röster tas på allvar genom hela lärosätets planering ända upp till ledningsnivå.

Här ser vi tyvärr andra prioriteringar från Sverigedemokraterna och regeringen, för 2026 väntar som sagt en kraftig nedskärning av anslaget för studentkårerna och studentinflytandet. Det är inte så man bygger starka individer som kan stå upp för sin rätt och sin utbildning.

Men det handlar inte enbart om studentkårernas möjlighet. Det handlar också om att andra föreningar av och för studenter måste ges möjlighet att engagera sig. Universitet och högskolor har i land efter land och i tid efter tid varit en viktig katalysator för samhällsdebatt och samhällsengagemang. Så måste det vara även framöver. Därför behövs det mer enhetliga tolkningar och bättre möjligheter för föreningar att vara aktiva på landets samtliga lärosäten, och studentförbund kopplade till politiska partier ska vara en självklar del av lärosätenas verksamhet.

Det är inte bara inflytande som är viktigt för studenter utan också hur de mår inför, under och efter sina studier. Den psykiska ohälsan bland studenter följer tyvärr samhället i stort och ökar. Därför är det viktigt att Socialdemokraternas tidigare satsningar både behålls och stärks. Men vi kan inte slå oss till ro utan måste fortsätta att utveckla studenthälsan.

Det räcker inte att enbart titta på hur studenterna mår. Vi måste också se till att de kan tillgodogöra sig sin utbildning via tillgängliga lärmiljöer och läromedel på landets lärosäten. Studenter som mår bra lär sig bättre, och studenter som har tillgång till rätt material och rätt förutsättningar presterar inte bara bra utan mår också bättre.

Fru talman! Avslutningsvis: Sverige ska ha en högskola i världsklass med engagerade studenter. Men det ska vara en högskola för hela folket. Vi socialdemokrater står för en högskolepolitik där tillgänglighet går före privilegier, där samhällsnytta går före marknadstänkande och där kunskap alltid är ett medel för att öka jämlikheten. Vi står upp för ett högre utbildningssystem där det inte är plånboken som avgör om du får studera, utan din vilja, din förmåga och din nyfikenhet.

(Applåder)