Fru talman! För över två år sedan skrev Riksrevisionen en granskningsrapport om styrningen av samhällets informations- och cybersäkerhet. Två av huvudbudskapen till regeringen och oss i riksdagen var 1) att arbetet måste bli än mer strategiskt och 2) att en samlad styrning måste säkerställas, med en tydlig ansvarsfördelning.

Fru talman! Häng med nu, för jag ska försöka skildra den SD-stödda M-KD-L-regeringens arbete med vår cybersäkerhet de senaste två åren.

Digitaliseringsminister Slottner, kristdemokrat, släppte en egen digitaliseringsstrategi för två veckor sedan. Utrikesminister Malmer Stenergard, moderat, släppte en egen cyberstrategi för utrikesförhållanden för ett halvår sedan. Försvarsminister Jonson, moderat, har en egen cyberstrategi som gäller satellitkommunikation. Och till slut kom – vi debatterar den här i dag – den uppdaterade nationella strategin för cybersäkerhet, som har ministern för civilt försvar, Bohlin, moderat, som avsändare.

Det är klart att utbildningsministern från Liberalerna ska få klippa band när man öppnar ett nytt cybercampus och även kan få skriva en debattartikel om cyber tillsammans med andra ministrar. Men vi vet inte om och när justitieminister Gunnar Strömmer, moderat, kan förväntas hantera cyberfrågor. Det ska han nämligen, om det finns en tydlig koppling till terrorism, vilket även konstateras i Bohlins strategi.

Tidöpartierna har även utsett ett särskilt sändebud för internationella cyberfrågor med titeln ambassadör, vilket är intressant i sig då det digitala och internet inte alls förhåller sig till landgränser.

Härtill har regeringen en nationell säkerhetsstrategi som ska fånga tänkbara eller diffusa hot, bland annat hybridhot, det digitala och cyber, som är ett delområde. Det sägs att den nya rollen som nationell säkerhetsrådgivare innefattar ansvar för uppföljning av just denna säkerhetsstrategi på regeringens uppdrag.

Fru talman! Det kan tyckas tragikomiskt, men när vi debatterade Riksrevisionens granskningsrapport om styrningen av samhällets informations- och cybersäkerhet här i riksdagen poängterade den SD-stödda MKD-L-regeringen i sin skrivelse 2023/24:26 att – lyssna! – inrättandet av en nationell säkerhetsrådgivare skulle ge goda förutsättningar att uppnå en samlad styrning och effektiva former för just cybersäkerhetsfrågorna.

Nu vet vi alla hur det gick: pannkaka. Den första nationella säkerhetsrådgivaren var statsminister Ulf Kristerssons barndomskamrat, tillika bror till Moderaternas partisekreterare, och direktanställdes av statsministern. Den säkerhetsrådgivaren fick avgå efter en rad misstag med säkerheten.

Tagning två: Den andra rekryterade nationella säkerhetsrådgivaren tillträdde vid lunchtid en torsdag i maj och avgick vid midnatt, efter tolv timmar. Det sägs att det finns sexrelaterat material på vift någonstans.

Rollen är nu vakant igen, men ändå vet vi inte hur detta kopplas till nästa cyberkris. På regeringens hemsida står det nämligen att det ändå är statsministerns statssekreterare som ska leda krisarbetet.

Samtidigt är det, trots att vi lever i en osäker värld, anmärkningsvärt tyst från regeringen kring om och när cyber och det digitala skulle kunna användas för påverkansarbete, vilseledande digital information och kommunikation och spridning av desinformation – detta trots att den strategi vi debatterar i dag har fått namnet En ny era av cybersäkerhet och att vi lever i en tid med artificiell intelligens som kan göra än mer, än snabbare och än mer sofistikerat.

En väsentlig dimension inom just cyberkrigföring brukar beskrivas som när information samlats, sprids och stöps om, ofta med politiska motiv. Fenomenet, ska dock sägas, nämns i utrikesminister Malmer Stenergards cyberstrategi för utrikesförhållanden. Kulturminister Liljestrand, moderat, som även har ett bredare ansvar för demokratifrågor i regeringen, sa i höstas i SVT att hon gärna skulle vilja stoppa anonyma trollkonton och inte utesluter lagstiftning. Det skulle vara helt rätt, och det är välkommet från vår sida. Men annars är det väldigt tyst om detta.

Kopplingen till psykologiskt försvar saknas helt i Bohlins strategi, som vi nu debatterar. Det är förmodligen ingen vild gissning, men tystnaden från moderater, kristdemokrater och liberaler kan ha att göra med TV4:s granskning av Sverigedemokraternas anonyma konton på sociala medier förra sommaren. Som ni vet kunde Kalla fakta koppla 23 anonyma konton till SD:s kommunikationsavdelning, en trollfabrik.

Fru talman! I stort sticker Sverige ut negativt gällande cyberattacker. Och Check Point Research visade nyligen att cyberattackerna i Sverige under detta årets första kvartal ökade med 75 procent jämfört med fjolårets första kvartal. Just nu, när vi talar, är SVT utsatt för en massiv attack.

Omfattande satsningar behöver fortsatt göras på svensk cybersäkerhet. Vi socialdemokrater välkomnar såklart en ambitionshöjning inom området. Den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen överlämnade faktiskt Sveriges första nationella strategi för cybersäkerhet till riksdagen den 22 juni 2017.

Vi förstår att strategier och arbetssätt också måste uppdateras, men vi socialdemokrater ser ändå med tvekan på den uppdaterade strategin, där sex områden har bytt namn och blivit tre. Det är ganska snarlikt. Låt mig vara tydlig: Vi socialdemokrater är mycket tveksamma till att ett staplande av olika strategier skulle göra helheten mer strategisk eller mer samlad. Härtill kommer en växande otydlighet kring ansvarsfördelningen bland olika ministrar och departement och tillsättandet av olika roller.

En uppdaterad eller ny cyberstrategi borde också ha varit på plats innan duttandet med personaltillsättningar började. Detta handlar ytterst om vår, Sveriges, säkerhet. Ordet ”cyber” får inte strös runt bara för att det låter coolt, hippt och modernt i dag. Det är allvar.

Avslutningsvis vill jag också bli något mer detaljerad. Till den strategi för cybersäkerhet som vi i dag debatterar hör en bilaga benämnd Handlingsplan. Under presskonferensen den 20 mars kunde vi höra minister Bohlin, moderaten, säga att ”detta är inte en strategi som innehåller flum och omätbara mål”. Efter en titt i bilagan kan jag säga att det är anmärkningsvärt att mer än hälften av det sjuttiotal aktiviteter som räknas upp bland målen pågår ”tills vidare”. Det är alltså sådant som skulle ha gjorts ändå och sådant som pågår i vilket fall som helst.

Vem som helst med intresse för planering eller projektledning ser att det hela är väldigt fluffigt – eller för att låna den moderata ministerns egna ord: ”flum och omätbara mål”.

Sammantaget avser vi socialdemokrater att noga följa regeringen. Vi kommer såklart att fortsätta vårt arbete. Vi återkommer med fler konkreta förslag till riksdagen i andra sammanhang och lämnar just i dag ett särskilt yttrande.

(Applåder)