Herr talman! Jag har haft förmånen att få säga tack och farväl till dig, Johan, i regeringskretsen tidigare. Jag vill ändå lite kort säga några ord också i den här kammaren, som du har spenderat så mycket tid i. Du har gjort din värnplikt med råge. Det ska man vara stolt över.

Jag vill säga tre korta saker.

Det första är att du såg till att ett uträknat parti kom tillbaka med gott humör, klarade riksdagsspärren och klarade mycket mer än så. Du förankrade ditt parti tryggt i den regering som vi gemensamt arbetar i ännu en tid.

Det andra är att du är en övertygad liberal, en fast övertygad liberal, som förstår att man måste kunna prata med andra om man ska få någonting gjort. De flesta av oss har inte egen majoritet. Vill man få någonting gjort måste man smutsa ned sig lite grann i det politiska hantverket. Klarar man inte det är man en pratkvarn. Du har klarat det, och det sätter jag stort värde på.

Det tredje är att du har gjort det som kanske är ledaruppgiftens allra största ansvar. Du har valt ut skickliga medarbetare och skickliga statsråd som tänker på laget framför jaget. Även det uppskattar jag, och jag tror att jag får fortsätta uppskatta det även när du har lämnat regeringen.

Du ska få böcker även av mig. Egentligen skulle du få en bok, men eftersom jag inte vet om du har läst de två som kom före den boken får du alla tre.

Den här boken handlar inte om geopolitik eller om nationalekonomi. Det finns inga promemorior i den. Det är svensk samtidslitteratur. Det är Lena Anderssons senaste bok om Ester Nilsson. Det är en fantastisk skildring som man kan läsa i generationer. Man kan läsa den med sina barn och i sin familj, och det finns så mycket att uppleva i detta.

För säkerhets skull får du alltså alla tre böckerna. Du har säkert läst de två första, men den senaste tror jag inte att du läst.

Tusen tack, Johan! Allt gott i framtiden!

(Applåder)