Herr talman! Det är skolavslutningstider. För några är det livets första; tandgluggar formas till stora leenden när späda röster stämmer upp i Lalehs Goliat. Men skolavslutningen sker i fonden av stor oro för att världen rasar. I boken Här var vårt hus – Barns berättelser från Gaza beskriver 16-åriga Maram hur en israelisk bomb slår ned i hennes bostadsområde: Min mor hittade min bror dränkt i blod. Hon försökte dra honom bort, men kunde inte. Någon slet honom bort från hennes händer och lade honom i en bil ovanpå såväl unga män som barn.

Gazas barn får inte spela fotboll, köpa godis eller få skrubbsår. De får svälta ihjäl eller ligga fastklämda under rasmassor. 16-åringar ska drömma om framtiden, men majoriteten av barnen i Gaza önskar att de inte levde.

Omvärlden har svikit palestinierna och misslyckats med att upprätthålla internationell rätt. Det är ett svek mot hela mänskligheten. En del av det ansvaret vilar på regeringen. Den som kan förhindra ett folkmord har ett ansvar att agera, så gör det nu! Sätt press på Israel att avsluta kriget! Inför ekonomiska sanktioner! Avsluta all vapenhandel med Israel! Återuppta stödet till UNRWA! Höj rösten! Fördöm klart och tydligt detta avskyvärda mördande!

Det är folkfördrivning. Det är etnisk rensning. Det är folkmord. Det måste få ett slut.

(Applåder)