Fru talman! Vi debatterar nu och ska senare i eftermiddag rösta om en gedigen och komplicerad juridisk materia: en ny förverkandelagstiftning. Propositionen är på över 900 sidor, och Lagrådets yttrande är 76 sidor långt. Alla läser kanske inte alla Lagrådets yttranden, men de brukar inte vara så långa. Lagrådsremissen antogs i december förra året, så det har tagit ganska lång tid. Jag säger inte detta för att påstå att regeringen drar benen efter sig - det kan andra i oppositionen få anföra - utan jag säger det för att understryka att det är komplex materia och svåra frågor som man behöver hantera väldigt noggrant och seriöst. När staten ska ta egendom från medborgarna behöver man vara säker på att det finns legala underlag för det och att de är processade enligt konstens alla regler, för det är en väldigt långtgående sak att göra. Icke desto mindre är detta viktigt i de fall där egendomen kommer från brottslig verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny förverkande-lagstiftning

Fru talman! Att gå på pengarna är nyckeln för att komma åt gängen. Det var en strategi S-MP-regeringen hade, och i hög utsträckning är detta något riksdag och regering har en samsyn på och som också nuvarande regering går vidare med.

Miljöpartiet ville att lagstiftningen skulle se annorlunda ut i vissa delar. Vi tycker att personer med allvarlig psykisk störning och barn borde ha undantagits, vilket många remissinstanser anför. Åtgärderna är kopplade till tvångsmedel som är väldigt ingripande och långtgående.

Fru talman! Miljöpartiet hade å andra sidan gärna velat gå längre, vilket jag anförde i meningsutbytet nyss, och täppa till luckan som fortfarande finns i lagstiftningen och som innebär att tingsrätten kan neka beslag. Vi tycker att gods kan vara i beslag fram till att domen vunnit laga kraft. Under överklagandeperioden innan målet tas upp i nästa instans borde alltså godset fortfarande vara i beslag. Det har varit omöjligt sedan Högsta domstolen meddelade sitt beslut i december förra året, och det får ganska omfattande konsekvenser.

Jag tycker att det justitieministern sagt i sitt skriftliga svar till mig, nämligen att det kan finnas skäl att överväga saken, inte är tillräckligt. Därför tycker jag att kammaren i eftermiddag bör rikta tillkännagivandet i reservation nummer 7 till regeringen så att Justitiedepartementet kan förbereda en lag, processa den och lägga den på riksdagens bord. Det här är ju saker som tar tid, och då är det desto viktigare att påbörja arbetet så snabbt det bara går. Nu har det gått drygt ett halvår i onödan. Ska man komma någonvart måste man alltså sätta igång med detta snarast.