Herr talman! I dag debatterar vi för första gången den årliga skrivelsen om verksamheten i Nato. Det beror på att stora delar av förra året var det första år som Sverige var medlem i Nato, då vi gick med den 7 mars 2024. Skrivelsen omfattar både regeringens arbete och riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling – en delegation och församling där jag är en av de svenska ledamöterna.

Vi i Vänsterpartiet har återkommande varit väldigt tydliga i debatten om det svenska Natomedlemskapet. Vi ansåg att Sverige skulle vara säkrare utanför Nato. Det är ett ställningstagande som vi har fått stöd för, framför allt under detta år med tanke på att Donald Trump valdes till president i USA. Vi är fortsatt emot ett svenskt Natomedlemskap, men nu när vi är medlem driver vi på för att Sverige ska bedriva en så klok politik som möjligt i Nato. I fokus står framför allt två delar: demokrati och kärnvapen.

Nu är dock det svenska Natomedlemskapet verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Vänsterpartiet anser att det även i fortsättningen måste vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum för den svenska försvarsplaneringen men också att Sverige ska vara en aktiv samarbetspartner till våra nordiska och baltiska grannländer. Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, tillsammans med våra grannländer. Det är detta fokus på vårt närområde, inte operationer långt bort, som ska vara den svenska prioriteringen.

Herr talman! I Donald Trump har vi fått en auktoritär president som inte bryr sig om internationell rätt. Han har på kort tid riktat militära och politiska hot mot flera länder, såsom Panama, Grönland och Kanada, samt allierat sig med Putin och Ryssland för att tvinga fram ett krigsslut i Ukraina. Utvecklingen i USA kommer de närmaste åren att innehålla stor osäkerhet med Donald Trump som president, och vi vill i likhet med många andra länder i Europa inte ha vår säkerhet villkorad av USA.

USA har som land en särställning och i praktiken veto när det gäller Natos agerande samtidigt som landet genom historien har bedrivit invasionskrig, stöttat militärkupper mot demokratiskt valda regeringar och beväpnat paramilitära grupper, och USA exporterar fortfarande vapen till krigförande länder, såsom Israel och Saudiarabien. Det politiska läget i USA är dessutom instabilt och starkt polariserat. Detta ser vi inte minst i de kravaller som pågår i Los Angeles just nu.

Vänsterpartiet var och är motståndare till det så kallade DCA-avtalet om försvarssamarbete med USA. Avtalet öppnar för att amerikanska soldater kan placeras i Sverige, dessutom med straffrihet om de begår brott, och det innebär inte ett tydligt nej till kärnvapen på svenskt territorium. Vänsterpartiet säger därför tydligt nej till utländska militära baser i Sverige, permanenta såväl som roterande, oavsett vilket land de kommer från.

Kärnvapen är en bärande del av Nato, och det går inte att bortse från att ett svenskt medlemskap också innebär ett deltagande i Natos strukturer för kärnvapenanvändning. Man hade från början kunnat vara tydlig med att kärnvapen inte kommer att tillåtas på svenskt territorium. I stället valde man att vara mycket tydlig med att Sverige ställer upp på allt, även Natos kärnvapenavskräckning.

Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll för kärnvapen, något som både den socialdemokratiskt ledda regeringen och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har avvisat. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde uttalanden om kärnvapen, dels i samband med att länderna anslöt sig till Nato, dels i samband med deras respektive DCA-avtal. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar i samband med anslutningsförfarandet.

Kärnvapen är en säkerhetsrisk för Sverige, och Sverige ska inte delta i eller främja användandet av kärnvapen. Förespråkarna av kärnvapen argumenterar att kärnvapen är avskräckande. Det är ett mycket kortsiktigt perspektiv. Att länder tävlar med varandra i kärnvapenkapprustningen ökar osäkerheten och är knappast ett sätt att bygga fred och trygghet.

Vänsterpartiet vill att Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat. Sverige bör därför anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både fredstid och krigstid. Natoländer som Finland, Litauen och Spanien har nationell lagstiftning mot kärnvapen. Därför borde vi i Sverige också kunna ha en lag som förbjuder detta.

Vänsterpartiets ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och planera, förbereda för eller öva på att använda kärnvapen. Tyvärr är detta inte fallet just nu.

Inom Nato saknas principen om så kallat no first use. Det innebär att Nato inte utesluter att man vid en konflikt är den part som först använder sig av kärnvapen. Detta gör att hotet om kärnvapen alltid är överhängande. Vi menar att Sverige skulle tjäna på att driva på för en regel om att inte använda kärnvapen först inom Nato.

Överenskommelser om kärnvapenfria zoner är ett av de allra mest effektiva verktygen mot kärnvapen och kärnvapenspridning. Om länder kan vara förvissade om att andra stater inte håller kärnvapen dämpar det viljan att skaffa egna. En kärnvapenfri zon i såväl Norden och Arktis som EU vore inte bara ett säkerhetspolitiskt riktigt beslut utan också en viktig markering för fred och kärnvapennedrustning gentemot världssamfundet.

Herr talman! Sedan Sverige blev medlem i Nato har Sveriges riksdag fler ledamöter i Natos parlamentariska församling, som är en organisation där parlamenten möts och diskuterar Natofrågor. I Sverige har i samförstånd en modell valts där alla partier har beretts möjlighet att sitta i riksdagens Natodelegation. Det är ett klokt beslut, tycker jag.

Till församlingen finns ett flertal associerade delegationer från länder som Nato samarbetar med. I en del av dessa länder råder demokratiskt underskott, och det demokratiska utrymmet krymper. Ett sådant land är Georgien, där regeringspartiet Georgisk dröm nu snabbt krymper det demokratiska utrymmet för oppositionen och meningsmotståndare efter ett val i oktober 2024 som kritiserades av internationella observatörer. Alldeles efter denna debatt kommer det att hållas ett seminarium här i Sveriges riksdag.

Nato och Natos parlamentariska församling måste vara tydliga i sitt demokratiska budskap till stater både inom och utanför Nato när det demokratiska utrymmet krymper. Därför behöver också Natos Centre for Democratic Resilience komma på plats. Ungern blockerar ett förslag sedan flera år tillbaka, och detta är ett tydligt exempel på hur bilden av Nato som en allians mellan demokratiska stater inte stämmer. Tillsammans med en tillbakagång för demokratin i Turkiet, och nu senast i USA, visar detta att Nato står inför flera framtida utmaningar kopplade till demokratifrågor. Sverige bör därför driva på för inrättandet av Centre for Democratic Resilience.

Herr talman! Det är av stor demokratisk betydelse att det är just riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands i fredstid, vilket regleras i 15 kap. 16 § första stycket regeringsformen. Vänsterpartiet anser att detta ska gälla och värnas även nu när Sverige är medlem i Nato.

Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren visat prov på snabbt agerande och beslutsfattande. Just nu förbereder dock regeringen en proposition som går i motsatt riktning. Vi uppskattar mycket att regeringen har hållit riksdagens partier informerade under processen men känner en tydlig oro för vad utfallet ska bli. Vi får se vad som kommer fram under den remissrunda som nu pågår och i framtida propositionsförslag från regeringen, kanske under nästa riksmöte.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 3 om ett center för demokratisk resiliens.