Fru talman! Jag tänker försöka ta mig lite tid till att beskriva detta. Statsrådet pratar om det psykiska våldet. Det kommer snart att finnas ett förslag på riksdagens bord att fatta beslut om. Det är vi jätteglada för. Det bygger på en utredning från en socialdemokratiskt ledd regering. Vi har stått många timmar i den här kammaren för att putta den här regeringen framför oss, och äntligen ser vi det. Vi är väldigt glada för det.

Bakgrunden till varför detta behöver vara just en kriminaliserad våldsform är att det inte räcker med att det fysiska våldet är det. Det finns andra våldsformer som behöver få en ställning, och vi menar att det också gäller det ekonomiska våldet.

Statsrådet beskriver detta utifrån att det ska in under det psykiska våldet. Det är inte mig emot, vill jag säga, men jag ser nog att det inte räcker – för det är mer än ”bara” en kränkning. Det ekonomiska våldet och den makt det handlar om är så mycket mer.

Vi ska också vara noga med att säga att många utsätts för en kombination av våldsformer. Det är inte bara det ena eller bara det andra, utan det är flera våldsformer. Det skulle då vara en skärpning. Detta gäller inte minst – det börjar bli rätt många år sedan – våldet som begås på nätet och i sociala medier. Det finns fler sätt att göra detta på, och jag undrar om statsrådet också vill kriminalisera ekonomiskt våld, som man gör med det psykiska våldet, så att det får sin egen form. Jag ska komma tillbaka till det.

Jag nämnde fullmakter i mitt första anförande och hur lätt det är att tillskansa sig en fullmakt från någon annan i dag. Det krävs väldigt lite. Problemet är att vi har en frånvaro när det gäller formkravet – alltså hur fullmakten ska vara. Det finns otroligt många fall som visar hur detta har brustit, att samtycke inte har funnits och att fullmakten inte är fullständig – men ändå går det att genomföra detta.

För ett år sedan riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att man ska se över möjligheten att införa ett särskilt formkrav för fullmakter som gäller för större ekonomiska åtaganden, som stora lån. Trots det har det gått över ett år utan att regeringen har återkommit med något förslag.

Jag undrar varför man inte har gjort det, om detta är otroligt viktigt. Vi behöver se fler åtgärder som syftar till att i förväg begränsa våldet och inte bara vidta åtgärder när våldet redan har begåtts. Det här skulle vara en förebyggande insats genom att i alla fall försvåra – med tanke på att vi i dag har en lagstiftning som underlättar ekonomiskt våld. Jag undrar hur statsrådet ser på detta.

Jag skulle vilja fråga: Kan statsrådet till och med betrygga oss att någonting görs i frågan under den här mandatperioden? Det var ändå ett år sedan tillkännagivandet kom. Jag undrar om det finns ambitioner från statsrådet gällande att vi ska kunna se ett sådant förslag på riksdagens bord under den här mandatperioden.