Fru talman! Jag tänkte börja med vad ekonomiskt våld handlar om. Det är att skaffa sig makt och kontroll över en annan människa genom ekonomiska medel. I en nära relation kan det ta sig uttryck i att en part har kontroll över bådas ekonomi och att en part inte tillåts ha egna bankkonton eller bankkort.

Det kan handla om att alla utgifter behöver redovisas, vilket innebär att det inte finns något utrymme för den våldsutsatta att spara ihop kapital eller till och med lämna en relation. Andra sätt är att skuldsätta den våldsutsatta genom lån eller obetalda fakturor och att fördröja bodelning vid separation så att den utsatta parten inte får tillgång till sitt kapital, bland annat. Det kan också handla om att våldsutövaren stjäl gemensamma pengar, besparingar eller sparande till barnen som man har avsatt tillsammans.

Ekonomiskt våld kan innebära att den som utsätts för våld helt saknar ekonomiska möjligheter att lämna en relation. Det kan vara allt från att inte kunna ta en taxi för att fly hemmet till att inte kunna skaffa en ny bostad på grund av våldsutövarens skulder eller för att man har prickar i olika register därför att man är registrerad hos kronofogden, exempelvis. Det är vad den här frågan handlar om.

Flera delar i det som statsrådet redogjorde för i sitt svar är bra. Vi socialdemokrater har varit delaktiga eller till och med drivande, bland annat när det kommer till ekonomiskt våld i bodelningsprocessen, även det som rör lagstiftning om psykiskt våld.

Något som också tas upp är myndigheternas samordningsuppdrag och informationsplikt gentemot målgrupper. Det skulle vara intressant att höra en redogörelse för vilka målgrupperna är, framför allt då det har kommit ganska skarp kritik om att de myndigheter som ska informera själva har väldigt låg kunskapsnivå. Jag undrar vilka förväntningar statsrådet tänker sig att man ska ha på myndigheter när det handlar om att utföra ett uppdrag som de kanske inte riktigt har förutsättningar för. Vilka ambitioner har man där?

Det har kommit ganska svidande kritik om att det finns för lite lagstiftning, vilket delvis beror på att man inte har beaktat ekonomiskt våld i lagstiftningsprocesser inom flera områden. Vi menar att man, när man tagit initiativ till utredningar eller skrivit propositioner, inte har tagit hänsyn till eller aktualiserat just ekonomiskt våld.

I vissa fall är det inte bara brister i lagstiftningen utan också lagstiftning som underlättar ekonomiskt våld. Det kan exempelvis handla om e-legitimation eller fullmakter, som är ganska lätta att tillskansa sig från någon annan. Jag undrar: Vad anser statsrådet om att vi har en lagstiftning som underlättar utövande av ekonomiskt våld? Det borde inte vara möjligt, och där borde regeringens ambitioner vara väldigt höga. Vilka initiativ tänker statsrådet ta på det här området?