Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren!

Ja, att vi har en underhållsskuld och en kapacitetsskuld i fråga om vår järnväg kan vi vara överens om. Där har många regeringar, av många olika färger, före den här en skuld. Men det är en debatt som vi säkerligen kan ha vid andra tillfällen. Vi har den kontinuerligt i trafikutskottet.

Nu ska jag komma tillbaka till den här debatten.

Om jag skulle ta nattåget från Göteborg till Umeå i morgon, med avgång klockan 20.18, skulle resan ta 15 timmar och 7 minuter. Den skulle innebära två byten. Först är det ett byte i Stockholm före midnatt, med en väntetid på centralen i drygt 4 timmar. Sedan väntar ytterligare ett byte i Sundsvall. Det finns andra alternativ, med både kortare och längre restider. Det beror på hur många byten det behövs – ett eller två – och på hur lång väntetiden blir vid byte av tåg. Det finns en tågresa som skulle ta drygt 13 timmar, men då har man bara elva minuter på sig att byta tåg. Kommer man med tre barn och mycket packning är det kort om tid.

Detta känns inte så attraktivt. Alla fördelar med nattåg försvinner. Man vill ju kunna kliva på ett tåg, få en god natts sömn och sedan vakna upp på en slutdestination. Det är så som nattågen borde fungera.

Om jag däremot skulle vilja åka nattåg från Göteborg till Jämtland eller tåg över huvud taget mellan Göteborg och Jämtland går inte det, för det går inga tåg mellan Göteborg och Jämtland nu. De går bara under högsäsong och under fem veckor på sommaren.

Jag kan inte säga att jag håller med i alla statsrådets svar på mina frågor. Men jag vill tacka för debatten. Det här är mitt sista inlägg i plenum det här riksmötet, så jag vill passa på att önska alla en riktigt trevlig sommar med avkoppling och möjlighet att ladda batterierna inför nästa riksmöte.