Herr talman! Tack, Ewa Pihl Krabbe, för frågan och för engagemanget! Jag vet att det är ett engagemang för färdtjänstfrågor och funktionshindrades rättigheter som har funnits länge.

Som framgår av den paragraf i lagstiftningen som jag läste upp, herr talman, ska tillstånd för färdtjänst meddelas för dem som på grund av funktionshinder som inte endast är tillfälligt har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel. Här vill jag understryka det jag tidigare sa, som också återspeglas i de problem som många nu möter: Att vissa huvudmän – kommuner eller regionala kollektivtrafikmyndigheter – kan göra tolkningen att synskadade inte har ett funktionshinder som innebär väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand kan bara de svara för.

Även om jag inte kan uttala mig i enskilda fall, herr talman, är det klart att de berättelser som har kommit mig till del vittnar om en stor bestörtning över sakernas tillstånd. Jag tror att det är svårt för någon att inte bli berörd av de berättelserna. Det här är angeläget, och det är därför vi har färdtjänstlagen.

Precis som jag också sa, herr talman, finns det inte några hinder för att ha en mer generös tillämpning. Det är, som jag också sa, i kommuners och regionala kollektivtrafikmyndigheters och även i domstolars praxis som orsakerna till utvecklingen står att finna. Det var också därför som Trafikanalys fick i uppdrag att analysera och utreda detta. De slutsatser som kom från den rapporten bereds inom Regeringskansliet.

Ledamoten sa, herr talman, att man måste få reagera. Det är ingen som fråntar ledamoten möjligheten att reagera – jag tror att det är ganska många som gör det.

Jag vill vara tydlig med att Trafikanalys rapport bereds inom Regeringskansliet. Detta svarar mot de frågor som ledamoten har ställt. Jag kan inte i dag ge någon tidsangivelse för när denna beredning kan vara klar och en lagändring i så fall skulle kunna komma till stånd. Mitt besked i kammaren i dag är att rapporten bereds.