Herr talman! Jag förstår att frågan är bredare än bara den kyrkoantikvariska ersättningen. Men ytterst är flera av de frågor som ledamoten pekar på sådant som Svenska kyrkan måste få vara delaktig i och även fatta beslut om. Vilka kyrkor på landsbygden som hålls stängda eller inte är inte något som regeringen ska bestämma över eller ta ansvar för. Det är upp till Svenska kyrkan att fatta de besluten och göra de prioriteringarna.

Det är däremot vårt ansvar att se till att Svenska kyrkan har medel – det är därför vi kommer tillbaka till finanserna – och kan göra bra prioriteringar inom ramen för den verksamhet man bedriver. Det kyrkliga kulturarvet är en stor del av det.

I den skrivelse som vi lämnade ifrån oss till riksdagen konstaterades också att de två största frågorna när det gäller hur vi ska hantera vårt kyrkliga kulturarv är framför allt finansieringen och beredskapsarbetet. Det är det som träffar regeringen och riksdagen i det arbete som vi har framför oss.

Men detta är självklart ett arbete som måste göras hand i hand. Staten och Svenska kyrkan måste göra det gemensamt och tillsammans. Vi har en uppbyggd process för hur sådant ska gå till, med kontrollstationer, årliga rapporter och samtal däremellan. Jag ser fram emot att fortsätta det arbetet även framöver.

Det är klart att vi alla önskar en bred samsyn i viktiga frågor. Det här är viktiga frågor när det gäller vårt gemensamma kulturarv. Jag ser också fram emot att vi kan ha bra samtal framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.