Herr talman! Sverige gör långt mer än många andra länder när det gäller situationen i Mellanöstern, men det verkar oppositionen avsiktligen inte höra. Vi är ett av de länder i världen som ger allra mest stöd till Gaza, både nominellt och per capita. Men om man skulle slå på tv:n och lyssna på den här debatten skulle det kanske framstå på ett annat sätt. Det är klart att oppositionen har ett syfte med det. Jag kan bara beklaga det.

I december beslutade regeringen att avsätta 800 miljoner kronor till den humanitära krisen i Gaza och regionen. Förra veckan beslutade vi att allokera ytterligare 10 miljoner till Rädda Barnens verksamhet i Gaza. Sverige bidrar också med personal till den civila EU-insatsen EU BAM Rafah, som står redo att återuppta sitt arbete så snart det är möjligt och som också är väldigt viktig för Gaza. Insatsen är en viktig del i EU:s ansträngningar för att stödja en hållbar politisk lösning.

Sedan krigets början har Sverige bidragit med över 1 miljard kronor för att möta de akuta och enorma behoven hos civilbefolkningen i Gaza. Vi avser att kraftsamla ytterligare. Den senaste tidens förfärliga utveckling gör, vilket jag har beskrivit, att vi skärper tonen ytterligare från regeringens sida. Det är också därför vi har ställt oss bakom en översyn av huruvida Israel lever upp till de krav på respekt för mänskliga rättigheter som är fastlagda i associeringsavtalet mellan EU och Israel. Jag vet inte hur många gånger jag har stått i den här kammarens talarstol och förklarat detta: Nu gör vi översynen, och det är långt ifrån enhällighet bakom den. När vi får resultatet av den kan vi ta ställning till nästa steg. Jag kan inte nu föregripa resultatet.

Vi driver också på för att införa EU-sanktioner mot extremistiska ministrar. Det är en fråga som tyvärr inte har särskilt stort stöd i EU. Vi är ett av ganska få länder som över huvud taget ställer sig bakom detta, men det låter inte riktigt så på oppositionen heller.

Sverige har varit mycket kritiskt till de beslut som fattats av knesset och som i praktiken förbjuder UNRWA att verka. När jag träffade företrädare för organisationen på plats på Västbanken var de mycket oroliga över att deras internationella medarbetare inte fick sina visum förlängda. Det gör det svårare att styra och leda organisationen. Bistånds- och handelsministern och jag har träffat Lazzarini. Bistånds- och handelsministern talar naturligtvis fortsatt om honom och om vårt omfattande stöd till regionen.

När det gäller frågan om folkmord vill jag hänvisa till min kollega Stefan Olsson men också tillägga att det finns en tradition i Sverige, oavsett vilken färg regeringen har, att inte ta ställning i den frågan, som är mycket svår, precis som Stefan Olsson säger, förrän man har ett utlåtande från en internationell domstol. Däremot har vi en skyldighet att förhindra folkmord. Det är också därför vi återkommande på ett mycket tydligt sätt uppmanar Israel att tillåta humanitärt tillträde.

När det sedan gäller frågan om krigsbrott är det svårt att se att Israel skulle leva upp till sina förpliktelser i enlighet med den internationella humanitära rätten. Det är helt oacceptabelt att man under mer än två månader inte släppte in något humanitärt stöd och att det man nu släpper in är helt otillräckligt, som jag sa i mitt första inlägg. Inte heller den utökade militära offensiven med omfattande tvångsförflyttningar av civilbefolkningen går att förena med folkrättens krav. Regeringen har varit tydlig med att Gazas territorium inte får ändras, reduceras eller annekteras, vilket skulle strida mot folkrätten. Detsamma gäller om hela eller delar av civilbefolkningen skulle fördrivas från Gaza.