Herr talman! Precis som statsrådet Wykman redogör för har jag ställt ett antal frågor till statsministern eftersom det återkommande har rapporterats om ministrars och statssekreterares aktieaffärer. Rapporteringen har väckt mycket uppmärksamhet och kritik. Tyvärr väljer statsrådet att inte svara på någon av de frågor jag har ställt.

Herr talman! På kort tid har det i medierna gjorts flera avslöjanden som väcker frågor om regeringens agerande som helhet och hur statsministern som ytterst ansvarig säkerställer att de regelverk och riktlinjer som finns följs. Mig veterligen har statsrådet Wykman inte avslöjats med fingrarna i syltburken än, men ganska många andra ministrar har faktiskt gjort det.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard köpte aktier i ett försvarsbolag samtidigt som Försvarets materielverk förhandlade om en rekordbeställning där företagets it-utrustning skulle ingå. När affären presenterades steg aktierna kraftigt i värde. Utrikesministern deltog i de regeringsbeslut som möjliggjorde beställningen.

Mats Persson, som då var utbildningsminister, köpte aktier i Ericsson samma dag som regeringen gav 2 miljarder till en forskningssatsning som bolaget hade efterfrågat. Han passade även på att handla aktier i Axfood när matpriserna skenade och bankaktier samtidigt som finansministern kritiserade bankerna, kallade deras storvinster provocerande och efterfrågade större konkurrens.

Utbildningsminister Johan Pehrson har inte rapporterat sina innehav av aktier så som man ska. Han har även fattat beslut om att avveckla Casino Cosmopol, ett beslut som givetvis gynnar hans egna spelaktier.

Dagen innan Sverige slöt ett miljardavtal om Jasplan med Ungern köpte statssekreterare Diana Janse aktier i Saab. Aktien har sedan dess stigit kraftigt.

Civilminister Erik Slottner äger aktier i ett vindkraftsbolag men har trots det medverkat i minst två regeringsbeslut som rör den havsbaserade vindkraftspark detta bolag vill bygga och därför är beroende av regeringens beslut. Ibland har han avstått från att delta i beslut som rör bolaget. Skillnaden har då varit att tjänstemän har uppmärksammat honom på intressekonflikten.

Herr talman! Listan är tyvärr ganska lång, och frågan jag ställer mig är vad det är för kultur som råder inom Regeringskansliet som möjliggör detta agerande och gör att regelverken uppenbarligen ignoreras.

För mig är det tydligt att det krävs en total genomlysning av samtliga ministrars och statssekreterares aktieinnehav. Här krävs ett kraftfullt agerande för att besvara alla de frågor som avslöjandena i medierna väcker om jäv, insiderhandel och korruption men också om den uppenbara okunnighet som verkar finnas hos regeringens ministrar om regelverket och syftet med det.

Statsrådet väljer att rabbla upp de regler som redan finns och öppnar för en översyn. Att detta är helt otillräckligt borde vara uppenbart för alla. Ser inte statsrådet Wykman allvaret i denna fråga? Vems ärenden går regeringen – Sveriges eller sina egna? Och varför kan statsrådet inte säga något alls om den översyn man avser att göra?