Fru talman! Låt mig börja i den här änden: Sverige är och ska fortsätta vara ett fritt och öppet samhälle. Sverige har ett väldigt starkt konstitutionellt fri- och rättighetsskydd med yttrandefrihet, demonstrationsfrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet. När vi talar om att det finns ett demokratihot och ett författningshot mot Sverige är det dessa fri- och rättigheter vi vill försvara. De utgör naturligtvis värden för hela vårt samhälle men är i högsta grad också reella för var och en.

Det är det som motiverar resurssättning för effektivare verktyg till våra brottsbekämpande verksamheter och de utredningsgrepp som vi nu tar i fråga om utländsk finansiering. Vi vill i grund och botten försvara vårt fria och öppna samhälle.

I sitt senare inlägg vidgar Richard Jomshof diskussionen något från att handla om det som frågan ursprungligen avsåg, nämligen den våldsbejakande extremismen, islamismen och hur vi ska bekämpa den, till en bredare diskussion om islam och islams ställning i vårt samhälle.

För egen del är jag av uppfattningen att människor med goda värderingar som fredligt vill utöva sin religion själva eller tillsammans med andra är vad vårt konstitutionella fri- och rättighetsskydd är ägnat att skydda. Detta gäller oavsett om man är kristen, muslim, jude eller vad man än är.

Vad vi däremot inte kan acceptera är rörelser, oavsett om de är religiöst motiverade eller ideologiskt-politiskt motiverade, som i civilsamhället på ett eller annat sätt bedriver en verksamhet – en moské eller en ideell förening – som i olika hänseenden är ägnad att undergräva det fria samhället och vill främja och odla en våldsbejakande extremism. Det är mot den problematiken vi riktar samhällets kraft.

Det är inte så att vi inte gör någonting medan vi talar om problemen. Vår brottsbekämpning och vår säkerhetstjänst är naturligtvis inte inaktiv, utan tvärtom är den mycket aktiv i dessa frågor, vilket är väl känt när det exempelvis gällt extremistiska imamer. Några fall är också kända för omvärlden, även om det också funnits frågor om verkställighet. I grund och botten är det ett uttryck för att det finns en systemkraft mot miljöer som främjar radikala extrema värderingar och idéer med mål som inte är förenliga med vårt fria öppna samhälle. Det är i det ljuset man ska se vårt utredningsinitiativ.

En kritisk sak för att åstadkomma det där expansiva också i vårt samhälle är trots allt finansieringen som kommer från utlandet. Oavsett om finansieringen kommer från statliga aktörer eller andra grupperingar och går till olika samfund i Sverige som är ägnade att främja en radikalisering är det precis sådant som vi vill komma åt och som vi vill strypa. Individer som gör sig ansvariga för sådant ska inte vara i Sverige, och pengar av det slaget ska inte nå ett svenskt civilsamhälle med sådant syfte.

Därför är jag väldigt glad över att vi har kunnat ta det här utredningsgreppet. Och även om det finns utredningsformuleringar av klassiskt snitt som handlar om att överväga saker är det ett uttryck för en mycket tydlig politisk vilja. Vi måste få en helt annan systemkraft mot dessa krafter. Då är en nyckelåtgärd att strypa finansieringen.