Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det blir tyvärr lite så att både regionen och riksdag och regering springer efter maffian. De är snabbare än vi, tyvärr.

Ekobrottsmyndigheten har ganska länge larmat om att inkomstkällan inte längre huvudsakligen är narkotika utan välfärdsbrott. Då blir jag förstås väldigt orolig. Man kan bara se på den uppsjö av vaccinationscentraler som finns, och så vidare.

Vet vi vad som pågår? Handlar det om utpressning eller infiltration? Det vet vi inte alls. Men vi vet att detta kommer att bli, eller är, systemhotande. Vi har ett välfärdsbygge med etableringsfrihet, med minimal kontroll – för kontrollen är fortfarande minimal om inte regionerna bygger upp otroligt stora ”investigation”-delar. När vinster är incitamentet driver detta fram dysfunktionella system, menar jag.

Jag tycker att vi är under attack. Man ser kriminella som gör vinster på gemensamma skattemedel genom att bedriva verksamheter inom välfärden. Privata företag som kontrolleras av kriminella startar och driver exempelvis vårdcentraler – det har vi sett – och vaccinationsmottagningar. Det finns då ett sätt att både ta ut vinst på skattepengar och tvätta pengar från kriminell verksamhet.

Detta innebär förstås stora förluster för välfärden och också ett klart hot mot dem som är patienter. I förlängningen är det även ett hot mot välfärdssystemet, rättssäkerheten och demokratin i Sverige. Det finns ett systemfel inom hälso- och sjukvården när det gäller detta.

Möjligheten för privata aktörer att tjäna pengar på skattefinansierad välfärd medför också enorma kostnader för det offentliga. Bara personalkostnaderna för att kontrollera de privata företag som agerar inom välfärden uppgår till omkring 25 miljarder kronor per år, enligt en ganska stor utredning från LO. Är det rimligt att marknadsivern inom högern och Centerpartiet får kosta vad som helst?

Att vinster i välfärden skapar svängdörrar för välfärdens plundrare accepteras genom att systemen inte görs om. Vi har lagen om valfrihet och etableringsfrihet i primärvården över hela landet.

I Stockholm, där privatiseringarna gått väldigt långt, införde det tidigare moderatledda styret etableringsfrihet på ett fyrtiotal vårdområden. Det handlar om allt från gynekologi till ögonsjukvård. Då blir det otroligt viktigt att kontrollera de verksamheterna. Det är precis samma valfrihetslagstiftning som också öppnat dörren för omfattande fusk och möjliggjort för oseriösa kriminella aktörer inom hemtjänsten, exempelvis. Det som har skett i Stockholm får alla försöka dra lärdom av.

Vänsterpartiet har länge pekat på de allvarliga konsekvenserna av att släppa iväg kontrollen över sjukvården till privata aktörer. Jag tycker att det är detta man gör. Politiker sätter sig på läktaren. Det har inte bara lett till att maffian har fått svängrum utan också till en ojämlik fördelning med överetablering inne i städerna och andra resursstarka områden och stora vita fläckar i förorter och på landsbygden. När diktaturer som Kina och Förenade Arabemiraten visar intresse för att bli ägare av svenska vårdcentraler – det har ännu inte blivit så, vad jag vet – blir man riktigt orolig.

Jag frågar fortfarande: Vart är vi på väg? Sverige är unikt med sitt system av en vårdmarknad och ett system som skapar förutsättningar för vinster i välfärden. Jag menar fortfarande att ni ser mellan fingrarna med detta.