<anforande>
<dok_hangar_id>5248435</dok_hangar_id>
<dok_id>HC09127</dok_id>
<dok_titel>Protokoll 2024/25:127 Torsdagen den 5 juni</dok_titel>
<dok_rm>2024/25</dok_rm>
<dok_nummer>127</dok_nummer>
<dok_datum>2025-06-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund</avsnittsrubrik>
<underrubrik>Det svenska stödet till UNRWA</underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>35096ba8-d5b0-f011-b208-6805cad971a9</anforande_id>
<anforande_nummer>68</anforande_nummer>
<talare>Annika Strandhäll (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Herr talman! Min fråga går till utrikesminister Maria Malmer Stenergard.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;I förrgår träffade jag Palestinas ambassadör här i Sverige. Hon var väldigt tydlig med att det enskilt viktigaste den svenska regeringen kan göra just nu är att återuppta stödet till UNRWA. Det är ju den FN-organisation som bär upp den humanitära infrastrukturen för över 2 miljoner människor i Gaza – människor som i detta nu lever under belägring, svält och ständigt hot om dödligt våld. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Trots detta har Sveriges regering valt att frysa stödet. FN:s generalsekreterare liksom EU:s utrikeschef har tydligt vädjat om att stödet fortsätter, eftersom alternativet är att ännu fler barn dör av hunger eller sjukdom. Min fråga är därför: Hur motiverar regeringen att man fortfarande håller inne det svenska stödet till UNRWA, trots den akuta humanitära situationen och att många andra givarländer återupptagit sitt stöd?&lt;/p&gt;</anforandetext>
<intressent_id>0530425150220</intressent_id>
<rel_dok_id>HCC120250605fs</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2025-10-24 14:34:09</systemdatum>
<systemnyckel>654501</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_HC09127/#anf68</protokoll_url_www>
</anforande>
