Fru talman! Även jag vill inleda med att säga: Tillykke, Danmark, med grundlovsdagen!

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Det nordiska samarbetet är världens äldsta av sitt slag. Nordiska rådet bildades 1952, har 87 medlemmar och representerar fem länder och tre självstyrande områden. Det nordiska samarbetet fick sig en törn under pandemin men repade sig relativt snabbt. Sedan i höstas har det blivit ännu starkare och mer sammansvetsat efter att Grönland blivit en het diskussionspunkt internationellt. Detta visar på vår gemenskap och styrka. Vi håller ihop och visar stöd när det blåser stormbyar. Vi lär oss av våra misstag för att stå stadigare efteråt.

Helsingforsavtalet trädde i kraft 1962, har reviderats flera gånger och var uppe för diskussion på höstsessionen i Reykjavík. Enligt avtalet omfattar samarbetet sociala och rättsliga frågor, kultur, ekonomi, näringsliv, kommunikationer, miljö och säkerhet. Men vår omvärld ser annorlunda ut i dag än för 70 år sedan.

Vi är medlemmar i Nato, och vi är i en helt annan säkerhetspolitisk situation. Yttre hot är numera ett ämne vi ofta diskuterar – tyvärr. Tyvärr tvingas vi diskutera säkerhetsläget när Ryssland begår sitt aggressionskrig i Nordens närområde, när den nuvarande amerikanska administrationen vill köpa delar av Norden eller när Kina visar intresse i infrastruktur genom taktiska såväl som känsliga investeringar.

Det är med andra ord bra att Helsingforsavtalet nu ses över för att kunna revideras så att det blir ännu mer relevant utifrån dagens omvärld. Jag vill därför nämna vårt särskilda yttrande i betänkandet där vi hänvisar till vår följdmotion.

Fru talman! Vi ser hur Arktis och Barentsregionen förändras och blir mer av en geopolitisk hotspot och tillgänglig som en följd av klimatförändringarna och ryskt och rysk-kinesiskt intresse. För att möta dessa utmaningar och möjligheter är det av stor vikt att de demokratiskt sinnade arktiska länderna samverkar och skapar en gemensam infrastrukturplan. En sådan kan omfatta förbättrat transport-, kommunikations-, energi- och miljöskydd med fokus på att underlätta för både lokalbefolkningen och industriella aktörer. Vår mening är att ett övergripande mål för de allra flesta nationer i området kring Arktis bör vara att området ska fortsätta att vara ett stabilt och välmående lågspänningsområde.

Här vill jag även nämna isbrytaren Oden. Även om en ny isbrytare ligger utanför vårt ansvarsområde och utanför betänkandet påverkar den givetvis vår närvaro och inte minst motståndskraft i Arktis.

Sverigedemokraterna kommer inte att vara det parti som bromsar upp arbetet med att få fram en ny Oden, tvärtom. Vi ser ett stort värde i att Sverige fortsätter vara världsledande på forskning i Arktis, framför allt i den tid vi lever i nu.

Oden – eller Oden 2.0, kanske man ska säga – är dessutom så mycket mer än bara en isbrytare och ett forskningsfartyg. Den nya isbrytaren kommer att kunna bistå med exempelvis infrastrukturprojekt och en trygghet som är av stort värde för oss alla i regionen.

Fru talman! I betänkandet har vi lyckats få ett enat utskott gällande vårt yrkande om att de nordiska länderna ska sätta samman en gemensam försvars- och säkerhetskommission. Vi är tacksamma över den lyhördhet som utskottet har haft – vi lever som sagt i en omvärld där vi behöver samverka ännu mer på försvars- och säkerhetsområdet. Det är dessutom av relevans och av logiska skäl som vi gemensamt i Norden samverkar på försvarsområdet. Vi står varandra mycket nära på flera väsentliga områden, vilket i sin tur skapar en kraftfull fördel.

Fru talman! Det har många gånger lagts förslag på vårt bord som fått mig att fundera på om de är till nordisk nytta. Det är därför mycket välkommet att Helsingforsavtalet äntligen ses över. Som min kollega sa i förra årets debatt: ”Kanske är det hög tid för självkritik. Kanske är det så att vi alla, inklusive mitt parti och min partigrupp, behöver ta till oss misslyckandet med att genomföra Nordiska rådets kärnuppdrag och tänka över vår del i detta. Kanske är det så att alla och envar behöver tona ned övriga förslag och i stället värdera den nordiska nyttan högre och koncentrera vår tid till att röja just gränshinder.”

Vi sitter på mandat från våra partier som vi fått från våra väljare, de nordiska medborgarna. Det är åt dem vi lägger vår tid på att nå målet att bli den mest integrerade regionen före 2030. För att nå dit behöver vi gemensamt ta tag i alla regler som gör livet krångligare och skapar gränshinder mellan oss. Det är olyckligt att vi i dagsläget inte ser över ny lagstiftning utifrån just vilka gränshinder vi skapar med den nya lagstiftningen. Vi subsidiaritetsprövar allt som kommer från EU. Kanske borde vi införa det även ur ett nordiskt perspektiv. Detta diskuterade vi i arbetsutskottet lite kort när vi mötte Föreningen Norden i går, och det är något som jag kommer att ta med mig framöver. Målet måste ju vara att ha yttre gränshinder, inte gränshinder inom Norden. Det är så vi når vårt mål att vara den mest integrerade regionen, för det är underbart att leva i Norden. Jag vill leva, jag vill bo i Norden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).