Fru talman! Jag delar verkligen inte ledamotens bild att det bara finns ett parti i den här kammaren som är knutet till arbetsmarknadens parter. Jag vill påminna ledamoten om vad Centerpartiets partiledare gjorde innan hon blev Centerpartiets partiledare, men vi behöver inte fördjupa oss i den övningen. Det finns också andra partier i kammaren som har väldigt starka band till den andra sidan i konflikten mellan arbete och kapital.

Nu stod den centerpartistiske ledamoten och beklagade sig över förkortad arbetstid. Centerpartiet har tidigare uttryckt sig så här: ”Vi tycker fortsättningsvis att det ska vara upp till arbetsmarknadens parter eller enskilda företag att besluta om det är möjligt och lämpligt med förkortad arbetstid beroende på förutsättningarna inom respektive bransch.”

Man kan tolka ledamoten som att Centerpartiet inte vill ha någon förkortad arbetstid, kosta vad det kosta vill, och att man inte tror att parterna kan lösa det. I så fall är det en omsvängning från den hållning man tidigare haft. Då kan man fråga sig vad Centerpartiet egentligen tycker och tänker om den svenska modellen. Det blir jag något bekymrad över, måste jag säga.

Sedan är det nästan lite komiskt hur den centerpartistiske ledamoten, när vi har en regering som består av borgerliga partier, går upp här och beklagar sig över arbetsmarknadspolitiken. Den centerpartistiske ledamoten borde inte ta den debatten med mig, utan han borde ta den med de borgerliga partier som sitter i Sveriges regering.

Det är uppenbart att det är den borgerliga arbetsmarknadspolitiken som har lett till nästan 10 procents arbetslöshet. I det län som både jag och ledamoten kommer från råder det massarbetslöshet. Jag tycker att det är uppseendeväckande att socialdemokratin ställs till svars för den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Det tycker jag faktiskt att ledamoten måste ta med borgerliga politiker och inte med någon som företräder Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

(Applåder)